Arbetet mot undernäring varierar mellan kommuner

Tyvärr görs inte detta överallt. Det visar en ny avhandling av Malin Skinnars Josefsson vid Uppsala Univeristet  – Food service and nutritional care in Swedish elderly care: The progress of national actions and their local interpretations.

­Att kompetensen gör en skillnad blev tydligt i arbetet med avhandlingen.

­

– Jag märkte när jag gjorde min undersökning att det varierar mycket hur kommunerna arbetar. Det finns en skillnad mellan kommuner på landet och större städer, där de större städerna tycks vara mer adaptiva vad gäller nya riktlinjer. Där finns också större valmöjligheter i äldrevården.

Efter de senaste årens larm om undernäring bland äldre inom äldreomsorgen har det gjorts flera försök till förbättringar, bland annat genom de nationella initiativen Livsmedelsverkets Råd om bra mat för äldre, kvalitetsregistret Senior alert och nya föreskrifter från Socialstyrelsen.

Malin Skinnars Josefsson ställde frågan om hur man arbetade i olika kommuner ett år efter att Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om förebyggande av och behandling vid undernäring (SOSFS 2014:10) trätt i kraft. Då hade bara hälften av kommunerna som svarade fullt ut anammat riktlinjerna, 42 procent sade sig ha börjat och åtta procent hade inte ens börjat arbeta efter föreskriften.

I kvalitetsregistret Senior Alert hittade hon inte några tecken på förändring efter att de nya riktlinjerna infördes.

De skillnader som går att se är de mellan kommuner som har och de som inte har specialkompetenser.

Dietister är vanligare i större städer, medan kostvetare förekommer mer i tätortskommuner och landsbygdskommuner. Det finns också kommuner som helt saknar de båda kompetenserna.

– Dietisterna har stor betydelse för nutritionen. Och där det fanns kostvetare tyckte de äldre bättre om maten, säger Malin Skinnars Josefsson.

Läs hela avhandlingen Food service and nutritional care in Swedish elderly care: The progress of national actions and their local interpretations