Barnskyddsteam nu i åtta regioner

– Vi är ett tvärprofessionellt team med barnläkare, socionom och barnsjuksköterska, som just har satt igång vårt arbete, berättar Louise Laurell, medicinskt ansvarig läkare i teamet på Skånes Universitetssjukhus, SUS.

Teamet ska arbeta konsultativt, och finns tillgängliga på telefon måndag till fredag för all personal inom hälso- och sjukvården som behöver stöd. Till arbetsuppgifterna hör också kunskapsspridning och fortbildning.

– Just nu arbetar vi med att inventera behovet av barnskyddsarbete regionalt i Skåne, fortsätter Louise Laurell. Vi kommer snart också att inleda samarbete med flera kliniker utanför barnsjukvården som ögonklinik, ortopedklinik och vuxenakuten.

Det är lika viktigt att personalen inom vuxensjukvården har ett barnperspektiv, till exempel vid våld i nära relationer, och att man rutinmässigt frågar om det finns barn med i bilden.

Barnskyddsteamet på Skånes Universitetssjukhus kommer också att arbeta med ”serious  case reviews”.

– Det handlar om att teamet tillsammans  med berörd sjukvårdspersonal och representanter från socialtjänst, polis, åklagare och rättsläkare utvärderar handläggning och samverkan vid komplicerade patientfall. Det är ett sätt att höja kompetensen i organisationen och utveckla samarbetet med andra myndigheter.

Flera undersökningar har visat att vårdpersonal ofta tvekar att informera socialtjänsten vid oro för att barn far illa, trots den lagstadgade skyldigheten att göra detta.

– I en intervjustudie som gjordes i Stockholm fann man att sjuksköterskor lät bli att orosanmäla för att läkaren inte hade anmält. När man frågade läkarna svarade de att de inte anmälde för att sjuksköterskorna inte hade gjort det.

Inom barnsjukvården vid Skånes universitetssjukhus har man de senaste åren aktivt stöttat personalen att göra gemensamma anmälningar.

– Och det har visat sig ha god effekt, vi ser en kraftig ökning av antalet orosanmälningar. Vi tror också att det är en fördel när hela teamet kring patienten står bakom anmälan, säger Louise Laurell. Varje personalkategori kan i anmälan redovisa sina upplevelser från mötet med patienten och på så vis blir informationen till socialtjänsten bredare och mer komplett.

Att personal tvekar att anmäla – kan det bero på att det känns som att komma med en anklagelse gentemot vårdnadshavaren?

– Kanske ibland – men så är det ju inte, personal i vården tar inte ställning i skuldfrågan, utan vi rapporterar vår oro för barnet, ingenting annat. Sedan är det socialtjänsten som beslutar om man ska inleda en utredning och om någon typ av stödinsats ska erbjudas familjen. Det är en vanlig missuppfattning att socialtjänsten efter en orosanmälan åker ut och tar barnen från föräldrarna, det vanliga är ju att familjen erbjuds olika former av stöd.

Barnskyddsteamen i Sverige är organiserade på lite olika sätt i olika regioner. I Region Skåne har de tre barnskyddsteamen kopplats till kliniker med akutpediatrisk verksamhet, en bra modell menar Louise Laurell, då man vid barnakutmottagningarna har ett stort patientflöde och erfarenhet av att handlägga barn som far illa.

Louise Laurell påtalar också att vårdens e-journaler och patientadministrativa system skapar nya risker för utsatta barn. Journal på nätet kan vara en fara, till exempel för barn och unga som är utsatta för hedersrelaterat våld.

– Om en ung flicka eller pojke som uppsöker vården lever under hot så kan i värsta fall sjukvården bidra till att hotbilden mot barnet ökar om vårdnadshavare tillåts läsa journalhandlingarna.  Sedan 2018 finns därför möjlighet att vid misstanke om att barn far illa spärra barnets journal för inloggning via nätet.

I de här regionerna finns barnskyddsteam

Västra Götalandsregionen, Region Stockholm, Region Uppsala, Region Östergötland, Region Sörmland, Region Jönköping, Region Jämtland-Härjedalen och Region Skåne.

Teamen  ingår i ett nätverk som administreras via nationellt kunskapscentrum Barnafrid, och inom Svenska Barnläkarföreningen (BLF) finns ett organiserat samarbete mellan BLFs delföreningar för barn som far illa, akutpediatrik, ungdomsmedicin och barnrätt och etik.