Inga produkter i varukorgen.
Experimentlåda för smartare arbetssätt
Paul Holmström, forskare vid Chalmers, ser stora möjligheter att lyfta svensk sjukvård med hjälp av systemdynamik.
Tänk att kunna testa en förbättringsidé och se vad som händer i verksamheten, innan den testas i skarpt läge. Det är tanken bakom systemdynamik som Paul Holmström, industridoktorand på Chalmers och Centre for Healthcare Improvement, brinner för. I sitt licentiatarbete har han jobbat med systemdynamik tillsammans med medarbetare i tretton olika verksamheter inom sjukvården.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsvård.se premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
FOTO: Magdalena Bibik.
– Mervärdet som systemdynamik ger är själva experimentlådan. Vi kan testa förbättringsidéerna, vilka funkar, vilka funkar inte och hur blir konsekvenserna över tid? Dessutom får vi en bild av vilka faktorer som påverkar mest, så att vi kan göra förändringar där de gör störst nytta.
En av de stora utmaningarna inom sjukvården är det ojämna flödet av patienter. Till viss del kan variationerna förutsägas, att det är en topp till akuten på fredagskvällar, eller att fler barn föds på våren än på hösten, men till detta kommer också variationer som är mer slumpmässiga.
Problemet, enligt Paul Holmström, är att resurserna inom vården ofta anpassas till ett genomsnitt, vilket gör att topparna alltid blir påfrestande. Han ser stora möjligheter att lyfta svensk sjukvård genom att bli bättre på att använda systemdynamik.
– När flödet ökar är lösningen ofta att låta folk vänta. Men det kan i sig orsaka nya problem. Folk som får vänta kan bli sämre under väntetiden och på akuten pratar man om ögonblick där verksamheten ibland stasar, att det blir så stort tryck av patienter att man tappar överblicken. Dessa ögonblick är oerhört riskfyllda.
I verksamheter där man inte kan sätta folk på kö, till exempel på förlossningen eller på intensivvårdsavdelninga, blir topparna väldigt påfrestande om bemanningen utgår från ett genomsnittsflöde.
– Jag är inte förvånad att personal blir utsliten. Genom att simulera flödet kan vi få igång en bättre diskussion om bemanning och resurstilldelning. Då kan vi hitta sätt att hantera topparna utan att förlänga väntetider eller slita ut personalen, säger Paul Holmström.
