Inga produkter i varukorgen.
Många beredda att hjälpa vården vid kris
Krisberedskap Det finns både vilja och kapacitet hos en rad aktörer samhället att förstärka vården då det behövs. Det syntes under pandemins inledning i våras – men har också beforskats vid Göteborgs universitet.
Det faktum att delar av studien genomförts under pågående pandemi är en tillfällighet, berättar universitetet i ett pressmeddelande. Samtidigt ökar det naturligtvis intresset för resultaten, som nu finns publicerade i den vetenskapliga tidskriften Sustainability.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsvård.se premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Hotell, veterinärkliniker och skolor finns bland dem som gärna stöttar akutvården i ett kritiskt skede, konstaterar försteförfattaren av studien, Viktor Glantz vid Sahlgrenska akademin.
I studien tillfrågades hundra enheter i Västra Götaland – hotell, idrottsanläggningar, skolor, tandvårdskliniker, veterinärkliniker och vårdcentraler – om sin kapacitet och vilja att ingå i ett regionalt beredskapssystem för uppskalning av akutsjukvården.
Svarsfrekvensen var strax över 40 procent. Nästan alla svarande ville involveras, även i förberedelsearbetet, tillsammans med sjukvården.
– Det finns väldigt många i civilsamhället som känner att de står onödigt handfallna inför ett nödläge. Alla ser att det borde finnas en beredskap men det är ingen som tagit tag i att faktiskt utveckla den, säger Viktor Glantz i ett pressmeddelande.
– Under våren har exempelvis en hel del veterinärer stått med tomma kliniker på grund av minskat söktryck till följd av coronapandemin. De hade absolut kunnat ta emot okomplicerade somatiska patienter om det funnits beredskap, uppdrag och stöd från hälso- och sjukvårdssektorn. Men man kan inte skjuta från höften, det måste finnas en plan för utbildning och övningar, vem som gör vad, vilka patienter som ska vart, och vem som betalar.
För att tillfullo ta tillvara viljan att hjälpa till behövs en planering, ett uppbyggt beredskapssystem, konstaterar han vidare.
– Vi måste börja använda alla tillgängliga resurser oavsett om de tillhör militären, ambulanssjukvården eller primärvården. Allt måste stå tillgängligt när vi behöver det, med en gång, men för det måste vi vara förberedda på kris och katastrof innan det händer, avslutar Viktor Glantz.
