Mobil vårdcentral hjälper asylsökande

– Vi var tungt belastade och har dåligt med läkartider. Enligt närområdesprincipen blev vi ansvariga för de människor som bodde på asylboendet. Vi förstod snabbt att det kunde innebära kaos. Vi fick ett rum att arbeta i och det var en fantastisk upplevelse att vi kunde göra så mycket med så lite, berättar Eva Öfwerman.

Konceptet vidareutvecklades snabbt. En gång i veckan är de på plats med sjuksköterskor för bland annat hälsoundersökningar, och en gång i veckan med läkare. Efter några månader inleddes ett samarbete med smittskydd och barnhälsovården engagerades.

De inledde också samarbete med Närhälsans vårdcentraler och tog över ansvaret för fler asylboenden i Skaraborg och jobbade mobilt på som mest 25 boenden.

– Vi finns på plats samma veckodagar på de olika anläggningarna så att de vet när vi kommer. Vårdcentralerna har fått avlastning och vi blev snabbt väldigt effektiva och upparbetade en stor kompetens hos läkarna och sköterskorna på asylsjukvård, säger Eva Öfwerman och berättar att andelen hälsoundersökningar på de boenden idag ligger på 80 procent, i snitt i Sverige ligger den siffran för asylsökande på 40 procent.

Tidigt i projektet engagerades asylsökande på boenden som tolkare, flera av dem läkare, som anställdes som praktikanter via Migrationsverket. Eva Öfwerman berättar att det finns fler mobila asylteam i Sverige, som främst arbetar med hälsoundersökningar, men hon menar att ingen har tagit arbetet till deras nivå – idag en mobil vårdcentral. De arbetar nu att utveckla arbetet med hälsoinformation och lägger stort fokus på psykisk ohälsa.

”Man måste kasta loss från det vanliga”

Eva Öfwerman, verksamhetschef på Vårdcentralen Centralhälsan, som tillsammans med sina kollegor startat de mobila asylteamen i Skaraborg, berättar att man noga måste välja vilka medarbetare som kan jobba under de förutsättningar som råder.

– Det är fortfarande väldigt primitiva förhållanden och man måste kasta loss från det vanliga. Det finns vissa som har känt att de inte kan jobba såhär. Vi gör vårt arbete hygieniskt, men det är långt ifrån standarden på en vårdcentral. Samtidigt säger de som har varit med på hela resan att det är det roligaste jobb de haft. Jag har själv mött människor som har gett mig minnen som är omöjliga att utplåna, de har berikat vår värld.

De som arbetar i teamen pratar mycket med varandra och har erbjudits handledning men inte känt att de behöver det. De har också behövt lära sig prioritera och säga nej. Många har velat ha sjukintyg som skulle hjälpa dem i asylprocessen. Men de insåg snabbt att det inte är till någon hjälp och har lärt sig vad de ska lägga sin tid på.

– Den största utmaningen är att vi i Sverige har fantastisk sjukvård, men vi är oerhört dåliga på att hjälpa människor som saknar svenska personnummer. De identifieringsnummer de får gick inte att hantera i våra jornalsystem. Det är svårt att följa människor i vårdkedjan och dessutom skickas en del tillbaka till sina hemländer, andra går under jorden. Vi behöver också frångå det vi är väldigt vana vid i svensk sjukvård, som fokus på uppföljning och sekretess.

Responsen inom vården har varit odelat positivt, men Eva Öfwerman har mött invändningar från andra patienter som också skulle vilja ha en mobil vårdcentral att tillgå.

– I början svarade jag på alla mejl och förklarade att det är en grupp som är svår att nå och att det här arbetssättet gör att vi frigör tid på vårdcentralen. Nu har det lagt sig lite.

Nominerade till Götapriset

Bräcke Diakonis mobila asylteam är med bidraget If the mountain will not come to Mohammed, Mohammed will go to the mountain nominerade till Götapriset. Priscermonin sker på Kvalitetsmässan i november. 33 projekt är nominerade till Götapriset som prisar idéer som utvecklar och förbättrar kvaliteten i stat, komun, landsting och regioner.

I våras fick de motta utmärkelsen Årets välfärdsförnyare som delas ut av Dagens samhälle.