Nio indikatorer föreslås för mätningar av vårdens resultat

Det är några av förslagen i Myndigheten för Vård och omsorg – Vårdanalys – nya rapport om hur vården ska kunna mätas nationellt ”Med örat mot marken”. Myndigheten har haft ett regeringsuppdrag att se över hur mätningen och jämförelsen av vården kan förbättras, eftersom man efter tio år med Socialstyrelsens Öppna jämförelser fortfarande ser stora skillnader som man inte alltid finner förklaringar till. Även Socialstyrelsen har parallellt haft ett eget uppdrag att föreslå förbättringar.

Vårdanalys har lagt stort fokus vid patienters upplevelser, och även arbetat med en fokusgrupp av brukare och patienter och föreslår att mätningarna ska fokusera på nio indikatorer. Dessa är hälsoutfall av vården, hälsogap mellan personer med långvarig sjukdom och den friska befolkningen, patienternas upplevelse av om deras vårdbehov har blivit tillgodosett, upplevelsen av vårdmötet, upplevd samordning, upplevelse av att ha tillgång till den vård man behöver, personer som uppger att de avstått läkarvård eller att hämta ut förskriven medicin på grund av kostnader, att man inte vet vart man ska vända sig eller avstånd till apoteket, telefontillgänglighet i primärvården och slutligen hur väl vårdgarantin efterlevs.

För många av indikatorerna fungerar den nationella patientenkäten som källa. Den kan dock behöva uppdateras – fokusgruppen föreslog att frågan om ”telefontillgänglighet” i primärvården ändras så att den blir mindre teknikspecifik och därmed kan omfatta olika digitala alternativ att komma i kontakt med vården.

Målet är att dessa indikatorer sammantaget ska ge en god och översiktlig bild av hälso- och sjukvårdens kvalitet ur patienternas och befolkningens perspektiv.

I rapporten understryks också vikten av kvalitet i själva datakällorna. Här vill Vårdanalys att regeringen tar initiativ till en samlad översyn av datakällor och datatillgång.

Vikten av att förbättra mätningen av jämlikhet i vården understryks också. ”Eftersom jämlikhet är en angelägen fråga menar vi att den också bör få ett större utrymme i den nationella uppföljningen, där metoder och erfarenheter från forskningen appliceras på mer regelbunden basis. Regeringen bör därför se över hur den nationella nivån, inklusive dess myndigheter, kan bistå med en mer kvalificerad systematisk uppföljning av jämlikhetsperspektivet.” skriver Vårdanalys.

Ladda ned och läs rapportens två delar från myndighetens webbplats