Nu hittar de ledsna unga till vårdcentralerna

– Tidigare har många av de här patienterna varit hänvisade till psykiatrin, till BUP, men för oro och ångest är inte psykiatri och läkemedel första steget. För den här gruppen är psykopedagogisk utbildning, KBT och föräldrastöd den första insatsen, säger projektledaren Zophia Mellgren till Kvalitetsvård.

Hon tillägger:

– Du går ju inte direkt till en neurokirurg i specialistsjukvården om du har huvudvärk.

Att ansvaret för patientgruppen är vårdcentralernas blev extra tydligt då regionen förnyade sina medicinska riktlinjer runt tiden för projektets start. Lika tydligt var det att det krävdes ett utvecklingsarbete för att det ska fungera i verkligheten. De riktade statsbidragen för psykisk hälsa som fördelats av SKL har använts för att finansiera projektet.

Från början deltog sex vårdcentraler, både privata och offentliga, i projektet. Dessa fick ett tilläggsuppdrag att med tre psykologer, en socionom och ytterligare en tjänst skapa en enhet som riktar sig speciellt till målgruppen unga mellan 6 och 17 år. Projektet har i etapper vuxit med flera deltagande vårdcentraler, idag är de totalt elva.

– Vi har hållit hårt på att det måste finnas psykologer med i teamet, eftersom de har en unik kompetens att göra psykologiska utredningar och bedömningar. Men det är svårt att rekrytera legitimerade psykologer idag, därför har vi accepterat att en av psykologerna kan ersättas av en legitimerad psykoterapeut.

Socionomens roll är också mycket viktig, som en länk till alla de instanser man samarbetar med både för att fånga upp patienter och för insatser riktade till familjen och för att samverka med andra viktiga parter – som skola, socialtjänst och andra delar av offentligheten.

Förutom att dessa personalgrupper ska finnas ska all personal genomgå grundläggande introduktionsutbildningar för arbete med målgruppen, bland annat kring samtalsmetodik, utvecklingspsykologi, familjestöd, suicidprevention, självskador, våld och alkohol och droger.

Resultaten av arbetet har mätts löpande.

– Vi har från början lagt upp arbetet med tanke på att kvaliteten ska kunna mätas. Alla patienter över elva år och deras anhöriga ombeds svara på frågor liknande den nationella patientenkäten. Vi mäter också både hur personalen upplever det här sättet att arbeta, hur det fungerar organisatoriskt och hur samverkan fungerar, både sett ur vårdcentralens perspektiv och ur de samverkande parternas.

Mätningarna som har gjorts visar en god patientnöjdhet. 80 procent av patienterna och nästan lika många av de närstående angav i en mätning 2018 att de hade blivit hjälpta i mycket eller ganska stor utsträckning.

– Samtidigt har vi försökt mäta hur det ser ut för den här målgruppen på de vårdcentraler som inte har tilläggsuppdrag. Och det bekräftar bilden av att vårdcentralerna har svårt att nå gruppen – även de vårdcentraler utanför projektet som är bäst kan ha noll patienter som träffat psykolog eller psykoterapeut vissa månader.

I höstas fick projektet tilläggspengar och man beslöt att satsa dessa på att nå fler genom att erbjuda nya vårdcentraler att bli satelliter i projektet. Tanken är att de ska få stöd av de deltagande vårdcentralernas personal att komma igång med arbetet med målgruppen, vara bollplank vid viss vård. De har också möjlighet att skicka patienter till de deltagande vårdcentralerna, som i projektet kallas noder.

– Kanske har en satellit en patient som behöver en gruppterapi som man inte har ett eget patientunderlag till. Då kan den patienten hänvisas till en grupp på noden, säger Zophia Mellgren.

”Vi har arbetat med att sprida ordet”

– Det känns som att regionen verkligen gör rätt i den här satsningen, säger Emma Krantz, biträdande verksamhetschef på Johannesvården, en vårdcentral ägd av Praktikertjänst, som kom med i projektet 2018.

Till vårdcentralen kommer idag barn och unga med oro och ångest eller lättare depressioner. Eller som man uttrycker det i samtalen med barn och föräldrar och i broschyrerna man använder – de som är mer än rädda, och de som är mer än ledsna.

– Med arbetet med barn och ungdomar är det kanske ännu viktigare att stärka det friska och inte prata om psykiskt sjukdom, utan att det är normalt att inte alltid må bra, säger Emma Krantz.

– Vi kom ju in lite senare i projektet och har kunnat dra nytta av andras erfarenheter redan från början. Ett gott råd vi fick var att rekrytera personalen från skolans värld, eftersom det bland annat är med skolan vi kommer att ha mycket samarbete. Och det är också där personalen har mycket erfarenhet av den här målgruppen unga med lätt psykisk ohälsa.

Att få patientgruppen att hitta till vårdcentralen har varit en av projektets utmaningar.

– Vi har arbetat med att sprida ordet, vi har varit ute och deltagit i nätverksmöten för skolkuratorer och skolpsykologer.

Idag har vårdcentralen ett patientflöde av ledsna, rädda och känslostarka barn och deras anhöriga.

– Jag måste säga att jag känner en glädje i att vi har de här barnen i våra väntrum idag och att vi kan se till att de får hjälp, lösa upp lite knutar på ett tidigt stadium så att de förhoppningsvis får en lite bättre start i livet.