Ojämlik överlevnad efter hjärtstopp

Jämlik vård Utbildning och inkomst har en betydelse för överlevnad efter ett hjärtstopp – även för de som redan ligger på sjukhus.

Ojämlik överlevnad efter hjärtstopp

Inneliggande patienter på sjukhus med låg socioekonomisk status får vänta längre innan de får HLR och löper större risk att dö av ett hjärtstopp än de som har en hög socioekonomisk status. Det visar ny forskning från Linnéuniversitetet.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.

– Tidigare forskning har visat att personer med

Jens Agerström. Foto: Linneuniversitetet.

högre socioekonomisk bakgrund har större sannolikhet att överleva när de drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus, vilket till stor del kan förklaras av att dessa individer redan befinner sig i mer gynnsamma miljöer när de drabbas, där till exempel omgivningen är bättre på att utföra HLR. Att vi finner skillnader i behandling och överlevnad i samband med hjärtstopp på sjukhus är mer förvånande eftersom situationen borde vara den samma för patienter oavsett socioekonomisk bakgrund, säger Jens Agerström till Kvalitetsvård.

Jens Agerström är professor i psykologi och har tidigare forskat kring diskriminering i arbetslivet. I den nya studien har hans forskargrupp undersökt dödsfall av plötsligt hjärtstopp på sjukhus mellan åren 2005 och 2018. Studien är registerbaserad och omfattar totalt 24 217 fall. I analyserna justerade man för en rad andra påverkande faktorer såsom ålder, kön, etnicitet, medicinska bakgrundsfaktorer och sjukhuset där hjärtstoppet inträffade.

– Det vi ser är ingen stor skillnad i hur patienter behandlas. Man ska komma ihåg att i de allra flesta fall så behandlas patienterna jämlikt. Men den skillnad som finns bör man vara uppmärksam på – och fråga sig om det handlar om en diskriminering, säger han.

Fler åtgärder

En diskriminering behöver inte vara medveten, fortsätter han. Skillnaden forskarna fann var att av ungefär 1 000 patienter med låg socioekonomisk status var 280 patienter vid liv 30 dagar efter hjärtstoppet och för patienter med hög socioekonomisk status var 320 av 1 000 patienter vid liv efter 30 dagar.

Forskarna kunde också se att patienterna med högre socioekonomisk status fick fler övervakningsåtgärder och mer förebyggande behandling trots att deras hälsostatus var betydligt bättre.

– Sammantaget tyder resultaten på viss grad av diskriminering. Det går dock inte att utesluta att skillnaderna har en medicinsk orsak, trots att vi justerat för en rad olika medicinska faktorer i analyserna. Men exakt vilken orsak det i så fall skulle röra sig om är i nuläget oklar, säger Jens Agerström.

Så hur kan vården ta till sig de här rönen?

– En sak man kan göra är att erbjuda en jämlikhetsutbildning till personalen, en utbildning där man får fundera över sina egna medvetna eller omedvetna associationer. Det kan för övrigt vara nyttigt för alla människor att göra.

Tidigare forskning har visat att socioekonomisk status har en betydelse för hur det går för patienter som får hjärtstopp utanför sjukhus, men en studie liknande denna har inte gjorts i Europa förut.

Studien är publicerad i European Heart Journal

 

Hämtar fler artiklar
Till startsidan