”Patient är en roll som individen förväntas ta”

Hon har sedan hon började på kliniken för fyra år sedan drivit arbetet med personcentrerad vård på uppdrag av verksamhetschefen. Att ledarskapet stödjer och prioriterar utvecklingsarbetet menar hon är avgörande för att få det att fungera i vardagen.

– Det man fortfarande inte har förstått inom vården är att patient är en roll som individen förväntas kliva in så fort de går över vårdtröskeln. De förväntas ha vissa repliker, bete sig på ett visst sätt, vara lagom aktiv och förstå vårdens koder. Men när man är allvarligt eller långvarigt sjuk tar man med sig sin identitet och kan inte upprätthålla den rollen. Om vi långsiktigt och uthålligt vill arbeta för att se individen och inte patientrollen behöver vårdens strukturer förändras.

Thoraxkliniken har bland annat infört omvårdnadsronder där teamet utgår från person istället för diagnos för att sedan diskutera omvårdnadsperspektivet. Ronderna är kärnan i den personcentrerade vården och har blivit en otrolig framgång som lett till den kulturförändring som krävs, förklarar Anna Forsberg. Att få medarbetarna engagerade i arbetet har egentligen aldrig varit ett problem.

– Det är såklart lätt att halka tillbaka till hur man arbetat tidigare, men eftersom vi enträget håller i och värnar om strukturen lyckas vi bättre. Svårast är det att övertyga vårdpersonalen om att de gör tillräckligt, de sköterskor som arbetar bedside gör ett fantastiskt jobb. En viktig del i ronden är för mig att uppmärksamma deras goda arbete. Ibland gråter vi en skvätt av otillräcklighet eller patientens tillstånd och ronderna är ett tillfälle att ingjuta mod och kraft, stötta varandra, ge handledning och tröst och samtidigt skapa en tydlig planering. Jag är väldigt berörd av att personcentrerad vård har så stor kraft.

Thoraxklinikens fyra grundpelare för personcentrerad vård

* Omvårdnadsansvar. Varje patient får en namngiven sjuksköterska, undersköterska, sjukgymnast och läkare för att skapa trygga vårdrelationer.

– Jag brukar säga att vem som helst kan vårda min kropp, men max tre får vårda min själ. Kontinuitet är fundamentalt för att skapa en relation, som patient orkar man inte känslomässigt relatera till massor av människor och personalen mår också bättre av kontinuitet då de inte heller orkar sätta sig in i relationer med alla patienter, förklarar Anna Forsberg, sjuksköterska på thoraxavdelningen i Lund, Skånes universitetssjukhus och professor i vårdvetenskap.

* Standardiserade vårdplaner som patienten får tillgång till.

– Det kan låta konstigt i kontexten personcentrerad vård men vi kan inte möta varje person som ett oskrivet blad. Vi behöver förmedla att vi har en plan och struktur för att kunna ta del av individens förutsättningar. Det gör att vi snabbt ser eventuella avvikelser och patienten förstår vad vi förväntas oss av hen.

* Pedagogiskt samtal. Istället för att tala om vad som händer öppnar alla vårdprofessioner upp relationen med frågan: Hur förstår du det som sker just nu? Sedan sker ett samtal där professionen kan använda sin kunskap utifrån individen.

– Jag som vårdpersonal signalerar att jag tar dig på allvar och det blir en otrolig skillnad i praktiken. Om jag säger att du ska ta en viss medicin som du tror är farlig för dig så kommer du inte att ta den, det vi säger har ingen betydelse för personens agerande om vi inte skapar en plattform för förståelse.

* Omvårdnadsrond. Anna Forsberg håller i dessa möten där alla involverade professioner är med, men där läkarna har en nedtonad roll. Omvårdnadsansvarig undersköterska eller sjuksköterska berättar om patienten, förutsättningar, resurser och socialt stöd. Utifrån detta sker sedan en diskussion utifrån omvårdnadsperspektivet. När patienten flyttas från intensiven till vårdavdelning rondas de av och rondas sedan på med de som övertar omvårdnadsansvaret.

– Det blir en tydlig kontinuitet i vårdkedjan, vi för över vår kunskap om patienten till vårdavdelningen. Personens identitet hamnar tydligare i fokus, avvikelser syns lättare och vi följer planen.