En forskargrupp ledd av Lisbet Meurling på Karolinska universitetssjukhuset har studerat hur personal och chefer inom intensivvården påverkades under pandemin.
Rädslan för att göra fel stressade mest under pandemin
Stress Ordinarie personal drabbades hårdare av utmattning än de som ryckte in frivilligt på IVA-avdelningarna under pandemin. Ett större ansvarstagande, känsla av otillräcklighet och rädsla för att göra misstag är några förklaringar.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Erfarenheterna ger viktiga lärdomar för att förstå hur man bättre kan hantera hög arbetsbelastning och andra extrema situationer liknande covidpandemin.
Tuffare för ordinarie personal
I studien framgår det att den ordinarie intensivvårdspersonalen drabbades mer av utmattning än de som ryckte in för som förstärkningar. Och den största rädslan hos personalen var inte att bli smittade – utan risken att göra misstag.
Att ordinarie personal fick dra ett tyngre lass under pandemin har sin naturliga förklaring. För att klara av den snabbt växande patientmängden tog många intensivvårdsavdelningar in extra personal. Både anställda från andra avdelningar på sjukhuset och externa frivilliga med vårdutbildning ryckte in.
Känsla av att inte räcka till
Men de flesta hade ingen vana eller erfarenhet av denna typ av vård och behövde snabbt få nödvändig introduktion för IVA-vård. Och det landade på den ordinarie IVA-personalen.
– Det blev ytterligare en arbetsuppgift ovanpå en redan stressig situation, känsla av otillräcklighet då man inte alltid hann stötta sina icke-ordinarie kollegor som man ville, säger Johan Creutzfeldt, överläkare på Perioperativ medicin och intensivvård på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge och en av forskarna bakom studien.
Rädd att göra misstag
Men den största orsaken till stress var rädslan att göra misstag, både hos den ordinarie personalen och icke-ordinarie.
– Ordinarie IVA-personalen oroade sig för att man tog i bruk utrustning som man inte var van vid, som till exempel ventilatorer av gammal modell som man fick börja använda med minimal introduktion, säger Lisbet Meurling, överläkare på Perioperativ medicin och intensivvård på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.
Under första delen av pandemin, när det saknades kunskap och riktlinjer för hur den nya sjukdomen skulle behandlas, var rädslan att göra fel extra påtaglig.
Vad kan då göra för att minska utmattning och rädslan att göra misstag i en liknande situation?
– Det är viktigt att schemalägga så mycket man kan i förväg. För många blev det jättejobbigt att inte veta var de ska jobba eller när de ska jobba. Normalt har man koll på sitt nästa skift och man har koll på var sakerna är och hur de funkar, säger Lisbet Meurling.
– En annan sak är att ledningen är synlig och närvarande och medveten om det ansvar och stress IVA-personalen bär. Dåvarande ledning gjorde verkligen allt de kunde men det framkommer tydligt hur viktigt det är att det finns en direkt kommunikationskanal till ledningen, säger Johan Creutzfeldt.
Fem sjukhus med i studien
Studien bygger på enkäter och intervjuer med medarbetare som arbetade med intensivvård under pandemin. De fem sjukhus som ingår i studien är Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, Mälarsjukhuset i Eskilstuna, Nyköpings lasarett och Norrtälje sjukhus.