Allt färre svenskar drabbas av bukaortaaneurysm. Ändå erbjuds ett stort antal svenskar – män över 65 år – ultraljudsundersökning i ett stort screeningprogram. Nu ifrågasätts nyttan av detta i en studie som publicerats i The Lancet.
Studie ifrågasätter screening – men får också mothugg
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
– Man riskerar både överdiagnosticering och överbehandling av en sjukdom som inte alls utgör samma problem längre eftersom den minskat så kraftigt, vilket i grunden är mycket positivt, säger Minna Johansson, specialistläkare i allmänmedicin, doktorand vid Sahlgrenska akademin och förstaförfattare till
artikeln.
Att aortan utvidgas till det som kallas aneurysm, eller ett bråck, är ett tllstånd som är vanligast hos äldre män, särskilt storrökare. Oftast ger bråcket inga symptom, men om det spricker är dödligheten över 80 procent.
Screeningen hittar bråck innan de brister, men forskarna konstaterar att den också leder till förebyggande operationer av bråck som aldrig skulle ha brustit.
Forskarna bakom studien anser att screeningen leder till överbehandling och anser att man i stället borde inrikta sig på riskgrupper som storrökare och personer med aortabråck i släkten.
Studien är inte oomtvistad.
I Dagens Medicin får den kritik av screeningförespråkaren, kärlkirurgen och professor Anders Wanhainen, som pekar på brister, bland annat att uppföljningstiden är för kort (sju år, borde vara minst tio år) och att när studien jämför dödsfall med en kontrollgrupp så missar den odiagnosticerade fall där ingen obduktion gjorts. Enligt Anders Wanhainen är forskarna bakom studien generellt negativa till förebyggande medicin, vilket Minna Johansson tillbakavisar.
– Att vara drivande för att införa och ansvara för screeningprogram är också en intressekonflikt. Vi menar att det är viktigt med en helt oberoende granskning av screeningprogrammet, där förslagsvis varken jag eller Anders Wanhainen har inflytande över beslutet.