Vård ges inte alltid efter behov

Prioriteringar Med fler personer med kroniska sjukdomar, en äldre befolkning och en snabb medicinsk utveckling ställs allt större krav på de som på ett politiskt plan ansvarar för prioriteringar i vården.

Vård ges inte alltid efter behov
Kajsa Hanspers. Foto: Rickard Kilström

Den slutsatsen drar Myndigheten för vård och omsorgsanalys, Vårdanalys, i en ny rapport, ”Styra mot horisonten”.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.

Principen ska vara vård efter behov, att den som har störst behov ska prioriteras. Men detta uppnås inte idag, enligt Vårdanalys.

– Vår rapport visar att principen om vård efter behov sällan återspeglas tydligt i de delar av den statliga eller den regionala styrningen som vi har analyserat. I regionerna fördelas resurserna ofta likartat år efter år utan att vi ser att man jämfört behoven i och mellan olika sjukdomsgrupper. Den statliga styrningen ger inte heller tillräcklig vägledning för prioriteringar mellan sjukdomsgrupper, säger Kajsa Hanspers, utredare på Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, i ett pressmeddelande.

För ett bättre underlag för beslutsfattarna bör den nationella statistiken och uppföljningen belysa principen om vård efter behov tydligare, konstaterar Vårdanalys vidare. Regeringen bör därför verka för detta, enligt myndigheten, och även initiera en översyn av behovet av förbättrat kunskapsstöd om vård efter behov. Ett annat förslag är att regeringen gör en översyn av den etiska plattformen.

Ladda ned och läs hela rapporten

 

Slutsatser ur rapporten

• Principen om vård efter behov ställer höga krav på politiker. För att kunna sträva efter vård efter behov mellan sjukdomsgrupper krävs att politikerna, som ansvarar för horisontella prioriteringar, omsätter den etiska plattformen i praktisk styrning och bevakar befolkningens behov och i vilken utsträckning behoven tillgodoses.

• Vård efter behov mellan sjukdomsgrupper genomsyrar inte den övergripande styrningen. Inom regionerna är vård efter behov mellan sjukdomsgrupper ett undanskymt mål i praktiken, och de statliga styrmedel som vi har undersökt genomsyras inte heller av den principen.

• En förutsättning för att kunna styra resursfördelningen efter behov är att det finns underlag som en sådan styrning kan utgå från. Men de underlag som i dagsläget används i styrningen på både statlig och regional nivå brister. De saknar i stor utsträckning information som kan vägleda beslutsfattare om var de största behoven finns och i vilken grad de tillgodoses i dag.

Hämtar fler artiklar
Till startsidan