Därför ger vi vård som inte fungerar och så slutar vi

Varför ger vi patienter vård som vi vet inte kommer ge effekt?
– Det finns flera möjliga anledningar. Så kallade defensiv medicin är en, det hänvisar till  läkare som är rädda att missa något eller att göra fel varav det känns lättare att ta extra prover eller en extra röntgen. Det kan också handla om att vara osäker i sin roll som läkare eller att patienter gärna vill undersökas mer än vad som kanske behövs, säger Andreas Stomby.

Lågvärdevården slukar inte bara resurser utan kan också innebära att patienter påverkas negativt när de går igenom onödiga undersökningar eller behandlingar. I ett försök att nu förebygga lågvärdevården kommer Andreas Stomby, tillsammans med Anna Fritzson, distriktsläkare på Bra Liv Habo vårdcentral och doktorand vid Linköpings universitet, att genomföra en studie.

Att få stopp på lågvärdevården

– Vår hypotes är att det finns möjliga insatser till vårdcentraler som skulle göra att vårdcentralens läkare ger mindre lågvärdevård och bli tryggare i sina medicinska beslut.

Målet är att skapa en modell för vårdcentraler för att minska lågvärdevården som i sin tur är underbyggd på enkäter till både läkare och patienter.

Andreas Stomby och Anna Fritzson är inte ensamma i frontlinjen som vill fasa ut lågvärdevården, så sent som i december publicerade Socialstyrelsen en rapport, ”Utmönstring av vård som saknar patientnytta”, som bland annat ger råd för hur hälsosjukvården ska minska vården med låg patientnytta.

Det finns även en lista med återkommande behandlingar som räknas som lågvärdevård inspirerad av den internationella organisation ”Choosing wisley” som publicerades i Sverige av Svenska läkaresällskapet.

– Bara för att man vet vad lågvärdevård är och vilka behandlingar som innefattas, betyder det inte att läkaren slutar behandla patienter på det viset, säger Stomby och fortsätter:

– Vi tror på en modell för kollegial dialog mellan läkarna på vårdcentralen och att man kan få mer träning i det här med konsultationsteknik, det vill säga, hur möter jag en patient på undersökningsrummet? Hur pratar jag? Hur fångar jag upp patientens oro? Hur kan jag bemöta den oron så att man går därifrån och känner sig sedd och hörd? Aktiv träning för att stärka allmänläkare i deras förmåga och kompetens att fatta kloka val.

”Många är överens, vi behöver verkligen stärka forskningen i primärvården”

Utöver Andreas Stombys forskning inom lågvärdevård har han också fått forskningsanslag för att undersöka hur primärvården kan arbeta mer jämlikt och långsiktigt med att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar.

– Många idag är överens om att vi verkligen behöver stärka förutsättningarna att kunna forska i primärvård. Det beror bland annat på att primärvården sköter vården för majoriteten av befolkningen som har en kronisk sjukdom, förutom vid akuta tillfället eller under avancerade behandlingar.

Det nationella kvalitetsregistret för hjärtintensivvård, Swedeheart, täcker inte vården på vårdcentralerna varav det saknas mycket kunskap om hur det sedan går för patienter efter den mest intensiva perioden i deras behandling.

– Målet är att fråga patienter om deras upplevelse av primärvården, vad har fungerat och vad har inte gjort det.

Tanken är också att studien ska kombinera patientuppgifter, socioekonomiska faktorer och olika registerdata för att skapa en bättre helhetsbild.

– Vi ser att det blir större och större skillnad mellan de som har bra socioekonomiska förutsättningar och de som inte har det. I mitt fall jobbar jag i ett utanförskapsområde och det är så tydligt att det tar väldigt mycket mer tid och resurser att möta behovet hos de med sämre socioekonomiska förutsättningar. Och då är frågan, möter vi det behovet?

Förhoppningen är att forskningen ska leda till riktade insatser i allmänvården.

Datainsamlingen till båda studierna är planerade att komma i gång efter sommaren och Andreas Stomby hoppas att de kommer kunna implementera insatser i allmänvården redan år 2027.