Syftet först – annars spelar metoderna ingen roll

Bokens författare, Anna Forsberg, professor och sjuksköterska med lång erfarenhet av klinisk verksamhet i högteknologiska vårdmiljöer. Hon beskriver en vardag där kvalitet skapas genom professionellt omdöme, ansvarstagande och lärande nära patienten. Det hon pekar på är inte ett metodproblem, utan ett styrningsproblem. Därav fokus på styrningen!

När jag läste boken såg jag samma grundläggande insikt som Andreas Odhage, kvalitetsledare, författare och ordförande i Svensk Förening för Kvalitet, har i sitt bokarbete om kvalitet och ledningssystem.

Kvalitet uppstår inte i lagtexter, modeord eller teknik som saknar förankring i verksamheten. Den uppstår i beteenden, ansvar och samspelet tillsammans. Här blir Iso 9001:2026 inte ett certifikat att visa upp, utan en gemensam plattform för att arbeta systematiskt med kvalitet i praktiken, utan att tappa bort människan eller uppdraget.

Med dessa perspektiv blir en grundläggande brist i svensk vårdstyrning tydlig: avsaknaden av ett tydligt, gemensamt formulerat syfte. I japansk kvalitets- och vårdtradition används begreppet Arubeki Sugata, bilden av ”det tillstånd vi borde uppnå”. Inte som en vision i Powerpoint, utan som en normativ riktning för ansvar, värdighet och hållbarhet. Forsbergs bok hjälper oss att börja formulera en sådan riktning för svensk vård.

Då blir styrning meningsfullt

Först när syftet är tydligt blir kvalitetsstyrning och Iso meningsfullt. Inte att bocka av checklistor, utan som ett ramverk för att leva syftet i vardagen.

Som Andreas uttrycker det: Iso är hälften struktur och hälften kultur.

• Utan kultur fungerar ingen struktur.
• Struktur gör kvalitet möjlig att upprepa.
• Kultur avgör om strukturen lever eller dör som en pärmprodukt.

Här blir nationell styrning avgörande. I dag ligger lagar, föreskrifter och juridik ofta för högt upp i styrhierarkin. När juridiken blir primärt styrmedel skapas rädsla snarare än lärande, och professionellt ansvar ersätts av efterlevnad. Lagar behövs, men de ska sätta ramen, inte styra vardagen. Styrningen måste i stället utgå från syfte, värderingar och kvalitet i praktiken. Lagar och föreskrifter blir då villkor att uppfylla och hantera, inte det som driver kultur och beslut.

Tillit förutsättning för trygghet

Här blir Louise Bringselius forskning central. Som forskare inom tillit, styrning och ledarskap visar hon tydligt varför detta är avgörande: tillit är en förutsättning för psykologisk trygghet. Och utan psykologisk trygghet kan vi varken arbeta tillsammans, lära av misstag eller utveckla vården.

Samma systemfel uppstår när Lean, Six Sigma och effektiviseringslogik kliver upp till ledningsnivå och börjar styra syftet.

• Verktyg blir ideologi.
• Ekonomi blir mål.
• Effektivisering går före kvalitet.

Resultatet blir paradoxalt: sämre kvalitet i stället för bättre.

Detta är inte ett lokalt problem. Det är ett nationellt styrningsproblem. Socialstyrelsen har ett tydligt uppdrag att utveckla vården, men utan mandat att styra hur utveckling ska ske i vardagen riskerar styrningen att motverka kvalitet, trots goda intentioner. Det går inte. Punkt.

Vård utvecklas inte genom stora projekt, konsensusdokument eller beslut långt från patient och profession. Den utvecklas varje dag, i verksamheten, genom omdöme, lärande och kontinuerlig förbättring.

Syftet måste vara tydligt. Kvalitet måste levas i vardagen. Lagar och metoder måste vara underordnade kvalitetsstyrningen.

Den avgörande frågan till politiker och högsta ledningar:

Har ni modet att ta ansvar för styrningen utan att styra sönder den professionella vardagen? Eller fortsätter ni fatta beslut över huvudet på vården, samtidigt som ni kräver kvalitet, effektivitet och ansvar som ingen längre ges förutsättningar att bära?

Att göra om på riktigt kräver inte fler regler. Det kräver mod att styra rätt, så att vi faktiskt gör rätt.

Jari Aho är krönikör för Kvalitetsvård. Dessutom är han vd för Force Agile, ett bolag som hjälper verksamheter att utveckla både sin kultur och struktur.