Inga produkter i varukorgen.
Ny rapport: Fem konkreta sätt att följa upp välfärdsteknik
Forskning Välfärdsteknik ska ofta spara resurser och öka tryggheten. Men en ny rapport visar att kommuner behöver mäta nyttan bättre för att veta vad tekniken faktiskt ger.
Många kommuner använder välfärdsteknik för att möta äldreomsorgens växande behov. Digital tillsyn, passiva larm och gps-larm ska kunna avlasta personal, öka tryggheten och göra hemtjänsten mer effektiv.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsvård.se premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Samtidigt går nyttan inte att ta för given. I rapporten Välfärdsteknik i äldreomsorgen: spår av ökad effektivitet? hittar forskarna Lina Maria Ellegård och Lovisa Persson inga tydliga samband mellan hög teknikanvändning och lägre kostnader i hemtjänsten. De ser inte heller något belagt samband med högre upplevd trygghet bland brukarna.
Rapporten bygger på data från nästan samtliga svenska kommuner under åren 2016–2023. Enligt rapportförfattarna är det Sveriges första kvantitativa utvärdering av välfärdsteknikens effekter i äldreomsorgen.
Införandet avgör vad som går att mäta
Därför lyfter forskarna fram själva införandet som en central kvalitetsfråga. De föreslår att kommuner inför välfärdsteknik stegvis, antingen i den egna organisationen eller tillsammans med andra kommuner.
På så sätt kan kommunerna lättare jämföra verksamheter över tid. De kan också se om tekniken påverkar exempelvis resursanvändning, incidenter, trygghet och behovet av särskilt boende.
I ett pressmeddelande säger Lina Maria Ellegård, docent i nationalekonomi vid Högskolan Kristianstad och Lunds universitet:
– Vår studie är den första som systematiskt undersöker om välfärdstekniken i hemtjänsten levererar de effektiviseringar som ofta utlovas. Vi hittar inga tecken på att så är fallet i dag.
Samtidigt framhåller hon att resultatet inte betyder att tekniken är verkningslös.
– Kommuner kan inte förvänta sig att den ska ge några snabba kostnadsbesparingar, säger hon.
Mätetal kräver tolkning
Rapporten visar också varför uppföljning kräver mer än insamlade siffror. Fallolyckorna ger ett tydligt exempel.
Kommuner med hög användning av välfärdsteknik registrerar omkring en ytterligare fallolycka per 200 invånare över 80 år, jämfört med kommuner där användningen är låg.
Enligt forskarna behöver det inte betyda att fler personer ramlar. I stället kan tekniken göra fallolyckor mer synliga, vilket gör att personalen upptäcker och registrerar dem oftare.
Fem råd från rapporten
Författarna pekar ut fem förbättringar som kan göra välfärdstekniken mer användbar och lättare att utvärdera:
- Inför tekniken stegvis. Då kan kommuner jämföra effekter mellan verksamheter och över tid.
- Följ rätt indikatorer. Kommuner behöver följa incidenter dag- och nattetid, trygghetsmätningar, resursanvändning och tekniska problem systematiskt på verksamhets- eller brukarnivå.
- Ställ krav redan i upphandlingen. Leverantörer som utlovar effekter bör också bidra med mätetal som gör effekterna möjliga att följa upp.
- Kartlägg fallpreventionen. Författarna vill att Socialstyrelsen undersöker hur kommuner använder välfärdsteknik för att upptäcka och förebygga fallolyckor.
- Se tekniken som ett komplement. Rapporten pekar på att tekniken främst kan bidra till att upptäcka olyckor snabbt. Därför bör kommuner kombinera den med fysisk träning, bostadsanpassningar och läkemedelsgenomgångar.
