Inga produkter i varukorgen.
Kvalitet börjar när vi vågar vara överens
KRÖNIKA Jag har hört många samtal om kvalitetsarbete de senaste åren. Ofta handlar de om avvikelser. Vad gick fel? Var brast rutinen? Hur säkerställer vi att det inte händer igen? Betydligt mer sällan hör jag någon ställa den motsatta frågan: Vad menar vi egentligen när vi säger att arbetet fungerar bra?
Det låter som en enklare fråga. Men min erfarenhet är att den ofta är svårare att besvara.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsvård.se premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Därför fastnade jag för en artikel om ett förbättringsarbete på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Rubriken handlade om 400 sparade vårddygn på ett halvår. Men det var inte siffran som fångade mitt intresse. Det var beskrivningen av hur olika professioner tillsammans arbetat fram en gemensam bild av det normala vårdförloppet – av vad som ska hända när allt fungerar som det är tänkt.
Många kommer sannolikt att läsa artikeln som en berättelse om effektivisering. Men jag tror att den rymmer en större lärdom än så.
Tidigare har jag skrivit om systemrealism. Om vikten av att utforma styrning, rutiner och krav utifrån hur verksamheter faktiskt fungerar, snarare än utifrån hur vi önskar att de fungerade. Det handlar ytterst om att våga se verkligheten som den är.
Gemensam beskrivning av verkligheten
Bakom effektiviseringen på Sahlgrenska anar jag inte främst ett nytt arbetssätt. Jag ser ett försök att skapa en gemensam verklighetsbeskrivning.
Hur ser ett normalt vårdförlopp ut? Vad behöver vi göra? Vad behöver vi inte göra? Vad är så viktigt att det kräver uppmärksamhet, och vad är så förväntat att det inte behöver diskuteras varje dag?
Det är frågor som låter självklara. Men i många organisationer är svaren långt ifrån gemensamma.
När människor har olika bilder av vad som är ett gott resultat kommer de också att göra olika bedömningar, fatta olika beslut och prioritera olika saker. Då uppstår friktion. Inte nödvändigtvis konflikter, men osäkerhet. Mer behöver förklaras, kontrolleras, dokumenteras och följas upp.
Börja från början
Ofta möts den situationen med ännu mer styrning. Nya rutiner. Nya checklistor. Nya rapporteringskrav.
Men ibland är problemet inte bristen på styrning. Ibland är problemet att organisationen aldrig har gjort det grundläggande arbetet att skapa samsyn kring vad som faktiskt är viktigt.
Systemrealism handlar nämligen inte bara om att förstå verksamhetens villkor. Den handlar också om att acceptera att människor behöver en gemensam bild av verkligheten för att kunna ta ansvar tillsammans.
Det är lätt att tro att kvalitet främst skapas genom kontroll. Men kontroll fungerar bäst när människor redan delar en grundläggande förståelse för uppdraget. Om den förståelsen saknas riskerar kontrollen att bli en ersättning för dialog, snarare än ett stöd för professionellt arbete.
Det är kanske därför som vissa förbättringsarbeten ger bestående resultat medan andra mest lämnar efter sig nya dokument och nya möten. De framgångsrika förändrar inte bara rutinerna. De förändrar människors gemensamma förståelse av vad verksamheten försöker åstadkomma.
Det intressanta i Sahlgrenskas arbete är därför inte att man minskade dokumentationen. Det är att man först skapade en situation där mindre dokumentation blev möjlig.
