Vårdplatsbrist kopplas till dödsfall och vårdskador

Regeringen har satsat på fler vårdplatser under mandatperioden. Regioner har bland annat fått prestationsbaserade bidrag när de minskat överbeläggningar och utlokaliseringar.

Men enligt Sveriges läkarförbund har satsningen inte vänt utvecklingen. I en ny medlemsundersökning uppger läkarna att vårdplatsbristen fortfarande är värre än 2022. Få ser någon förbättring framåt.

Däremot visar den senaste nationella statistiken på något annat.

Bland annat har strategiska beslut över organisatoriska gränser lett till den första nationella ökningen av tillgängliga vårdplatser, 529 stycken, sedan att statistik började föras över vårdplatser.

Rapporten visar hur platsbristen slår mot vårdens kvalitet. Svårt sjuka patienter får vänta på akuten. De hamnar på avdelningar utan rätt specialistkompetens eller skrivs ut innan de är medicinskt redo. Enligt Läkarförbundet ökar det risken för vårdskador och dödsfall som hade kunnat undvikas.

Patientsäkerheten pressas

Nästan var femte läkare, 19 procent, har under det senaste året varit med om ett dödsfall med tydlig koppling till brist på vårdplatser, personal eller resurser.

Rapporten hänvisar också till en granskning av Lex Maria-anmälningar. Den visar att vårdplatsbrist och hög arbetsbelastning låg bakom 42 procent av dödsfallen under 2023. Enligt rapporten löper patienter åtta procent högre risk att dö inom 30 dagar om de söker vård under de mest belastade arbetspassen.

Läkarförbundet beskriver därför vårdplatsbristen som mer än ett kapacitetsproblem. Förbundet menar att bristen gör det svårare att ge rätt vård, på rätt plats och i rätt tid.

Akuten får bära platsbristen

När vårdavdelningarna saknar lediga platser får patienter vänta kvar på akutmottagningen. Enligt rapporten skapar det en osäker vårdmiljö, eftersom akuten inte har samma förutsättningar för längre vårdtider som en vårdavdelning.

Läkare beskriver hur patienter riskerar att bli utan ordentlig övervakning, mat, möjlighet att larma och ordinarie läkemedel i tid. I vissa fall kan patienter även bli utan kritisk behandling, till exempel intravenös antibiotika, när personalen inte hinner följa upp dem på samma sätt som på en vårdavdelning.

Utlokaliseringar innebär en annan risk. När patienter vårdas på en avdelning utanför rätt specialitet fördubblas risken för vårdskador, enligt rapporten. Det kan handla om patienter med komplexa kirurgiska behov som hamnar på avdelningar där personalen saknar vana vid den utrustning och de rutiner som behandlingen kräver.

Medicinska beslut påverkas av platsläget

Vårdplatsbristen styr också läkarnas beslut i vardagen. Nästan var fjärde läkare uppger att de varje vecka skriver ut patienter tidigare än de själva bedömer som medicinskt lämpligt. Sjutton procent skickar varje vecka hem patienter som de anser borde läggas in.

Enligt rapporten kan besluten få patienter att försämras och behöva återinläggas i sämre skick. Samtidigt lägger läkare allt mer tid på samordning, platsletande och logistik. I vissa fall tar det upp till halva arbetstiden. Det tränger undan medicinska bedömningar och patientkontakt.

Läkarförbundet varnar också för att statistiken kan dölja problemens omfattning. När regioner vidgar kriterierna för vad som räknas som rätt avdelning kan överbeläggningar och utlokaliseringar se mindre omfattande ut än de är, enligt rapporten.

Efterlyser bemanning och långsiktig styrning

Enligt Läkarförbundet behövs fler läkare och sjuksköterskor för att vården ska kunna öppna fler vårdplatser. Förbundet vill också se bättre arbetsmiljö, bättre villkor och ett ledarskap som får erfaren personal att stanna.

Vårdkedjan utanför sjukhusen spelar också roll. Läkarförbundet efterlyser fler kommunala korttidsplatser. Då kan medicinskt färdigbehandlade patienter lämna sjukhusen, och platser frigöras för patienter som behöver slutenvård.

Förbundet vill även se mer långsiktig styrning och finansiering. Enligt Läkarförbundet räcker inte tillfälliga punktinsatser och riktade statsbidrag. Regionerna behöver kunna planera bemanning, behålla kompetens och minska vårdplatsbristen över tid.