Inga produkter i varukorgen.
Larm om minskat antal specialistsjuksköterskor: ”Direkt kopplat till vårdkvaliteten”
Patientsäkerhet Allt färre sjuksköterskor studerar vidare till specialistsjuksköterskor. Trenden oroar Oili Dahl, ordförande i Svensk sjuksköterskeförening. Till Kvalitetsvård berättar hon om hur utvecklingen kan komma att påverka svensk vårdkvalitet.
För att garantera en högkvalitativ, evidensbaserad, och patientsäker vård bör andelen specialistsjuksköterskor vara minst 70 procent. I vissa verksamheter krävs snarare 100 procent specialistsjuksköterskor, enligt Svensk sjuksköterskeförening.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsvård.se premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Så ser det inte ut idag. Istället minskar andelen specialistsjuksköterskor, vilket enligt Oili Dahl, ordförande på Svensk sjuksköterskeförening, bland annat är en konsekvens av dåliga förutsättningar för professionen.
– Våra undersökningar visar att många avstår för att de inte har fått studieledighet. Ofta beror det på att det kan vara svårt att hitta vikarier för sjuksköterskorna, säger hon.
Många sjuksköterskor får höra att de behöver vänta innan de kan få möjlighet att vidareutbilda sig, och under väntetiden kommer livet emellan.
– Vi får inte glömma att över 80 procent av alla sjuksköterskor är kvinnor. Det händer saker i livet som gör att det vidareutbildning inte blir lika självklart, säger hon.
På vissa håll i landet görs ändå satsningar på specialiseringar inom vissa områden, förklarar Oili Dahl.
– I de regioner där specialkompetenser verkligen efterfrågas från arbetsgivarna organiseras det också på ett bättre sätt. Då blir det mer naturligt för sjuksköterskorna att välja vidareutbildning. Men vården tenderar att bli ojämlik när möjligheterna skiljer sig så pass mycket åt runtom i landet. Patienterna finns ju i alla regioner och kommuner, säger hon.
Vissa givna specialistområden – exempelvis operation, intensivvård eller anestesi – är obligatoriska för arbetsgivaren att erbjuda, av det skälet att man inte kan arbeta inom de områdena utan att ha en specialistutbildning. Andra specialistkunskaper finns de inga direkta krav kring.
– Det spelar naturligtvis in i hur man dels inrättar utbildningstjänster, men också hur man driver kompetensutveckling i sin verksamhet, säger hon och tillägger:
– Eftersom det inte finns någon tydlig kravbild säkerställer inte arbetsgivaren att det varje år är några i gruppen som specialiserar sig inom alla de områden som är relevanta för verksamheten.
Det finns omfattande internationell och nationell forskning, som bland annat har sammanställt av Socialstyrelsen, som visar att högre utbildningsnivå hos sjuksköterskor leder till färre vårdskador och lägre dödlighet hos patienter.
– Det handlar inte om antalet sjuksköterskor utan snarare om deras kompetensnivå. Utbildningsnivå och det ansvar man kan ta i arbetet är direkt kopplat till vårdkvalitet och patientsäkerhet, säger Oili Dahl.
Vilka åtgärder är de viktigaste som du ser det?
– Det behövs en kartläggning på kommunal och regional nivå, som visar vilka specialkunskaper inom omvårdnad det råder störst brist på sett till patientbehoven – och sedan styra medel ditåt för att göra vården mer jämlik.
– Det är också viktigt att vi i vårdsektorn gör skillnad på vad en grundutbildad sjuksköterska respektive en specialistsjuköterska har ansvar för och hur arbetet skiljer. Det måste helt enkelt bli mer attraktivt att studera vidare.
