Sus-direktören: sluta ”snuttifiera” utvecklingsarbetet

Sjukhuset kämpar också med långa kötider till akuten där sjukhuset är i botten nationellt. Samtidigt sker demografiförändringar som påverkar alla där en åldrande befolkning sätter ett hårdare tryck på vården och dess resurser i hela Sverige.

Den för året nya sjukhusdirektören, Carolina Samuelsson, hoppas nu kunna ändra kurs på utvecklingen och möta utmaningarna genom att göra mer med befintliga resurser.

Tydliga mål och frihet i förändringsarbetet

I intervju med Sydsvenskan hänvisar hon bland annat till att centralisera vård, skilja på ”nice to have” och absoluta nödvändigheter samt att inte snuttifiera utveckling som eventuella vägar framåt.

– Exempel på snuttifierad utveckling är när högre ledning tror att de gör bäst nytta genom att i detalj ta åt sig äran för satsningar på enskilda lokala förbättringsprojekt, medarbetare eller patientgrupper, säger Carolina Samuelsson till Kvalitetsvård.

För att undvika den typen av satsningar vill hon därför att alla på arbetsplatsen ska känner igen vilka övergripande mål som finns. Medarbetare ska alltså förstå och ha insikt i vilka krav som finns men också en ”stort frihetsgrad” för hur man ska ta sig dit.

– Det jag som högre chef ska göra är istället att vara tydlig med förväntan och skapa en god förmåga att följa upp hur det går för oss. Jag ska också skapa trygghet kring att det är okej att tänka nytt, våga testa och ta vara på lärdomarna när det inte gått som man ville.

Hur ska du tackla de längre köerna, underskottet på 1,8 miljarder och det dagliga utvecklingsarbetet samtidigt, utan att personalen fastnar i förändringströtthet?
– De flesta jag mött under mina 25 år i så länge jag jobbat i vården gillar förändring. De vill både utvecklas själva och utveckla sina arbetsplatser. Jag tror att brist på förändring nog nästan är en lika vanlig orsak att folk lämnar sjukvården som känslan av att vara överarbetad. När man blir trött och frustrerad är när man som chef eller medarbetare inte förstår poängen med förändringen eller upplever att förutsättningar finns. Och det är inte samma sak som att inte vilja förändras, säger Carolina Samuelsson.

Att skilja på måsten och ”nice to have” i vården

Att skilja på måsten och ”nice to have” kan vara svårt i vården, när nästan alla insatser kan motiveras med att de ”gör nytta för patienten”.

Hur ska ni göra på Sus för att pröva vad som faktiskt är måsten?
– Sättet frågan ställs på är en del av grundproblemet. Om samhället eller vi själva i vården tänker att vi bör göra allt som gör nytta för patienten så blir det farligt. Inte bara kommer vi i vården riskera gå under utav en känsla av otillräcklighet men vi kommer också underminera patientens och hens närståendes förmåga att bidra, hela och läka.

– Sjukvården och dess huvudmän behöver därför hela tiden orka värdera olika ”måsten” mot varandra. Konkret kan det innebära att arbetssätt som gör att många överlag upplever att vården är god och bra kan väljas framför arbetssätt som blir extremt bra för vissa utvalda få emedan resten inte kommer till.

Helhetsperspektiv och behovsanalys mot suboptimering

Men medan medarbetarna måste få frihet i hur förändringsarbeten styrs ute i verksamheten måste det också finnas ett fågelperspektiv för att satsningarna inte ska ta ut varandra.

Hur vill du gå tillväga för att kunna stoppa eller slå ihop lokala initiativ ute på enskilda enheter, utan att samtidigt kväva medarbetarnas egna drivkraft?
– Det står inte i motsats till varandra. Lokala initiativ och en utbredd förbättringsiver är motorn för att vårt universitetssjukhus ska lyckas fortsätta vara bra. Men i ett komplext system av många avdelningar, enheter och kliniker måste du ha koll på att en verksamhets förbättringar inte suboptimerar någon annanstans i värdekedjan. För då kan patienter hamnar i kläm eller kan kostnader och strul vältras över på någon annan.

Här pekar Carolina Samuelsson på möjlighets- och behovsanalyser som en viktig faktor där verksamheten tidigt måste fundera över möjligheterna till skalbarhet och breddinförande innan man ger klartecken.

– Detta är särskilt viktigt om det handlar om att ta ny teknik i drift. Jag har ofta varit med om att förbättringsprojekt har startats där man i efterhand inser att man borde tagit med fler perspektiv i början för att få en lösning som mötte fler behov och en större helhet än de ursprungliga eldsjälarna.