Tankarna kring personcentrerad vård har funnits sedan 1950-talets andra hälft, men det skulle dröja tills 2000-talet innan idéerna förändrade Sveriges syn på sjukvårdssystemet och vad god vård faktiskt innebär. Begreppet ”personcentrerad vård” cementerades i en svensk kontext när Göteborgs universitet grundade Centrum för personcentrerad vård, GPCC, år 2010.
Nya mått ska få patienten att synas i statistiken
Förbättringsarbete
Begreppet personcentrerad vård har präglat synen på kvalitet i vården sedan 2010-talet. Samtidigt saknas tydliga indikatorer för hur väl vården faktiskt lyckas i praktiken. Nu ska forskare vid Göteborgs universitet ta fram nya sätt att mäta om vården verkligen sätter personen i centrum.
– Mycket av dagens indikatorer bygger på vad som redan går att mäta i register och rutindata, snarare än på vad som faktiskt är viktigast att mäta, säger Hanna Gyllensten, forskare vid Göteborgs universitet.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
I grunden handlar det om att sätta människan i fokus, istället för enbart diagnos eller sjukdom.
– Det hänger samman med finansieringssystemet hur vi ser på kvalitet inom vården. Det blir en annan diskussion när vården är skattefinansierad än när patienten själv är finansiär, säger Hanna Gyllensten, forskare på GPCC.
Hanna Gyllensten leder just nu ett forskningsprojekt för att se över och ta fram nya kvalitetsindikatorer för personcentrerad vård.
– Det finns vissa indikatorer idag, men mycket bygger på den statistik som finns tillgänglig. Som forskare kan man gå in med ett annat perspektiv och fråga ”Vad borde vi mäta och hur skulle vi isåfall kunna göra det?”
Dagens användning av kvalitetsindikatorer är fragmenterad och det finns delade meningar om vilka kvalitetsindikatorer som mäter personcentrerad vård. Samtidigt missar kvalitetsindikatorerna ofta viktiga perspektiv, menar Hanna Gyllensten.
– Dagens mätningar missar viktiga grupper, till exempel personer som aldrig får kontakt med vården eller som fastnar mellan olika vårdgivare, säger Hanna Gyllensten och fortsätter:
– Egentligen är det frågan till allmänheten som saknas, de som sökt vård men inte lyckats få vård eller som sökt men hamnat på fel ställe.
Nya data behöver tas fram, med bredare enkäter som riktar sig till andra grupper utöver de som nyligen varit inom vårdsystemet. Kvalitetsindikatorerna som tas fram i studien grundar sig på den Sis-standard som finns på området, Standard för patientmedverkan i personcentrerad vård.
Vissa indikatorer kan baseras på befintliga datakällor som kvalitetsregister, administrativa system, personalenkäter och patientenkäter, men andra kommer kräva nya sätt att samla in data, menar Hanna Gyllensten. Befintliga kvalitetsregister har sina begränsningar då de ofta är kopplade till specifika diagnoser. De fångar därför inte hela patientresan på ett ändamålsenligt sätt.
Upplever du att det finns en politisk vilja att föra den här typen av statistik?
– Ja, det tror jag. Vi har blivit kontaktade av både myndigheter och regioner som är intresserade och undrar när allt är på plats.
Nästa steg i projektet är att operationalisera indikatorerna, testa dem i regioner och kommuner och se hur de kan integreras i befintliga system för att stöta uppföljning och förbättringsarbete. Syftet är att skapa ett sätt att följa utvecklingen av personcentrerad vård och kunna jämföra hur olika regioner och verksamheter lyckas med omställningen.
Vad krävs på längre sikt för att se till att indikatorerna faktiskt blir ett stöd i förbättringsarbetet?
– Det är en diskussion vi måste ha tillsammans med de personer som faktiskt är i vårdsystemet, anhöriga och civilsamhällesorganisationer, säger Hanna Gyllensten.
