Inga produkter i varukorgen.
Forskaren: Glesbygdens vårdkvalitet upprätthålls av personalens egna initiativ
Patientsäkerhet Doktor Idun Byberg har studerat vårdövergångar i glesbygd. Hennes forskning visar hur sjuksköterskor kontinuerligt upplever sig tvungna att ta till kreativa lösningar för att upprätthålla patientsäkerhet och kvalitet.
På glesbygden kan det vara långa avstånd till både vård och mediciner. Det innebär att det kan vara svårare att rätta till fel som begåtts: exempelvis ifall en viss medicin eller hjälpmedel inte köpts in.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsvård.se premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Förutom långa avstånd finns ofta också utmaningar i bemanning och organisation.
Idun Byberg är doktor i omvårdnad vid Mittuniversitetet och har forskat inom säker evidensbaserad vård och förbättringskunskap.
”Förbättring av vårdövergångar i glesbygd kräver att organisationer erkänner de specifika rurala utmaningarna, stärker samverkan över organisationsgränser mellan regionala och kommunala vårdgivare och stödjer sjuksköterskors samordnande roller.” Källa: ”Improving Quality of Care in Rural Hospital-to-Home Transitions: Structures, Processes, and Outcomes”
Kreativitet för att upprätthålla kvalitet
I sin avhandling ”Improving Quality of Care in Rural Hospital-to-Home Transitions: Structures, Processes, and Outcomes” skriver hon om så kallat kompensatoriskt professionellt arbete.
– Utifrån givna strukturerna i glesbygd så får du vara väldigt kreativ, min forskning visar att sjuksköterskor och andra professioner i glesbygd upplever att de kontinuerligt behöver göra riskavvägningar för att upprätthålla vårdkvalitet trots strukturella och organisatoriska begränsningar.
– Och det kanske inte är exakt i enlighet med vare sig reglerna eller rekommendationerna från vetenskap. Men de anser själva att de behöver vara kreativa för att hantera de patientsäkerhetsrisker i glebyggden som identifierats i min studie.
Det handlar alltså om en typ av hemmalagningar för att överbygga systematiska utmaningar.
Bybergs forskning visar att vårdpersonalen ser det lösningsorienterade arbetet och det individuella initiativtagandet som nödvändigt för att skydda patienter och för att vård i glesbygd faktiskt upprätthåller den kvalitet som den gör idag.
– Många ser det som bättre att hitta en alternativ lösning med hjälp av de kunskaper som vården har än att inget händer överhuvudtaget.
För att chefer ska hinna arbeta med systematiska förbättringar och kunna undvika att luta sig mot ”nödlösningar” föreslår hon att enhetschefer får färre underställda eller att man skapar fler men mindre enheter.
”Förenat med viss risk”
Hon pekar också på ökad samverkan så att de som arbetar nära patienten får mer att säga till om högre upp i organisationen.
– Sjuksköterskorna i min studie beskrev ett omfattande proaktivt arbete i intervjuerna. Exempelvis att aktivt bevaka utskrivningar, fånga upp informationsbrister och förutse logistiska hinder innan patienten kommer hem. Ett konkret exempel är sjuksköterskor som regelbundet kontrollerar planeringssystemet oftare än avtalat och påminner sjukhuset om att skicka med läkemedel trots att det redan finns riktlinjer för detta, eftersom de av erfarenhet vet att brister annars riskerar att drabba patienten.
– Sedan är det förenat med en viss risk att lösa problem på det här viset. Men hellre än att en patient går utan blodtrycksmedicins kanske man lånar blodtrycksmedicinen från någon annan. Det är inte är regelrätt men mina resultat visar att det ofta handlar om att väga risk mot risk.
