Digital självskattning hittar dolda vårdbehov – så gjorde dem

Linnéa Berndtsson är projektledare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och en av initiativtagarna till projektet. Hon berättar om den tydligaste kvalitetsvinsten med arbetet:

– I och med förbättringsarbetet kan vi nu kontinuerligt följa upp epilepsipatienter och se hur de mår, även de som inte själva hör av sig och gör sin röst hörd. I och med systemet har vi till exempel identifierat patienter som fått anfall men fortsatt köra bil, vilket såklart är väldigt farligt.  

Förbättringsarbetet inleddes i år 2023 efter att avdelningen upptäckt att antalet försenade återbesök för epilepsipatienter fördubblats. I kön fanns då 1600 patienter som väntade på återbesök med väntetider på upp till tre år.

Vissa i kön hade ett lågt behov av vård medan andra hade ett högre.

I och med förbättringsarbetet kan epilepsipatienter numera fylla i ett formulär med självskattning som en läkare eller sjuksköterska sedan överser och bedömer om patienten behöver ett återbesök nu eller om det kan skjutas fram.

Så automatiserade de delar av processen

Sedan förra året har omkring 1000 formulärer skickats in från patienter där 60 procent av återbesök kunnat skjutas fram i och med att patienten känt sig stabil och inte upplevt ett vårdbehov.

– Vi fick idén då från vår verksamhetschef, Mikael Edsbagge, som hade hört om ett liknande arbete på ett annat sjukhus i Norden där det fungerat väldigt bra. Men sedan har vi utvecklat det vidare genom att automatisera vissa delar i processen, berättar Linnéa Berndtsson.

Med hjälp av Sahlgrenska Universitetssjukhusets område för digital hälsa har avdelningen kunnat implementera robotar. De för automatiskt över formulärsvaren till journalen där en läkare eller sjuksyster som kan bedöma svaren. Sedan uppdaterar roboten automatiskt patientens planeringsunderlag.

– Vi hade först en övergripande processvision med ett drömscenario om hur den här processen skulle kunna fungera. Och sedan var utmaningen att digitalisera den processionen där vi behövde förena vårdpersonalen och de tekniska möjligheterna.

För att brygga gapet mellan dröm och verklighet jobbade enheten iterativt och testade sig fram i ett strukturerat arbete.

”Skapa en tydlig bild av hur processer ser ut idag”

– Vi började med ett manuellt formulär för att verkligen sätta utformningen av själva frågorna. Sedan har vi kört många piloter där vi testat oss fram till vad som fungerar bäst.

Diskuterade ni eventuella risker med projektet?
– Alla vi har nog känt att situationen innan var mycket mer riskfylld i och med att vi inte kunde följa upp kontinuerligt på samma sätt. Dessutom, de patienter som inte kommer kunna fylla i formuläret står helt enkelt kvar i väntelistan – precis som innan. Så inga glöms bort, förklarar Linnéa Berndtsson.

I en enkät utförd av avdelningen framgår det att 96 procent av patienter svarat att det fungerat bra att svara på frågor om sin egen epilepsi. 92 procent svarade också att de känt sig trygga med uppföljning via formulär.  

– Om man skulle vilja göra ett liknande arbete så skulle jag rekommendera att skapa en tydlig bild av sina processer idag och hur man vill jobba i framtiden. Planen bör vara väldigt detaljerad, innehålla alla moment i den nya processen med en förklaring om hur den ska docka i redan existerande processer.

I motiveringen till Sahlgrenskas Kvalitetspris lyfts arbetets resultat fram som ”tydligt”:

”Kortare svarstider, snabbare diagnoser och en vård där både kvalitet och kapacitet ökar. Trots ökande köer och hög press har teamet vågat stanna upp och ta sig tid att hitta bättre lösningar. Just i den förmågan – att tillsammans tänka nytt och hålla i förändringen – blir både kvalitetsarbetet och styrkan i teamet tydlig”