Inga produkter i varukorgen.
Månadens fuck-up kan rädda verksamheten – det här krävs för att lyckas
Företagskultur För att undvika att snedsteg upprepas måste de först identifieras - utan lärdomar inga förbättringar. HR-experten Sandra Strindeborn på Induction har tagit fram en övning för den som på riktigt vill lära sig av sina misstag.
Sandra Strindeborn
Varför är det för många svårt att visa sig sårbar? Förmodligen för att rädslan att bli straffad eller avvisad kommer som ett brev på posten. Det gäller även på arbetsplatsen. Den som lägger grunden för en kultur där det är okej att göra fel måste därför visa det i handling – inte bara i ord.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsvård.se premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Sandra Strindeborn har länge arbetat med organisationer som vill förbättra sina processer, och i det ingår en lärandekultur.
När hon vid ett tillfälle konsulterade ett bolag som behövde bli bättre på att lära av misstag tog hon fram en övning som hon kallar ”månadens fuckup”. Det slutade med att Strindeborn och VD:n i stället blev de som lärde sig mest, och det av själva övningsmetoden.
– Vi ville synliggöra de lärdomar man får i ett projekt och sprida det till övriga bolaget, så att de fel som har uppstått inte behöver upprepas. Vi exemplifierade med ett projekt som hade misslyckats ganska rejält, både på grund av missar internt och på grund av en väldigt krävande kund, säger hon.
Trots att inga individer pekades ut som ansvariga för fadäsen blev det genast en laddad stämning.
– Ingen sa något under själva övningen som skedde i stor grupp, men efteråt fick vi höra att medarbetare var väldigt obekväma med det här formatet och kände sig angripna. För en person var det så pass negativt att den valde att avsluta sin anställning, säger hon.
Så vad lärde sig Sandra Stindeborn av den uppfuckade fuck-up-övningen?
– Till att börja med insåg jag att man måste förbereda gruppen på den här typen av övning. I det här specifika fallet fick gruppen veta det på uppstuds under själva mötet. Vad som är ännu viktigare är att vara jättetydlig med själva syftet. Förklara att det inte handlar om att hitta syndabockar utan om att förbättra verksamheten, säger hon.
Det sista rådet kan vara lättare sagt än gjort. På det bolag där övningen blev en flopp fanns vid detta tillfälle ingen tydlig feedback-kultur. Bolaget var överlag relativt omoget gällande utvecklande diskussioner – och därför mer sårbart än en sammansvetsad organisation, förklarar Sandra Stindeborn.
– Om man ska få bäst effekt av den här typen av övning är den psykologiska tryggheten väldigt viktig. Psykologisk trygghet är inte en engångsgrej som går att dra fram inför ett specifikt möte, det måste man jobba med systematiskt inom alla delar av verksamheten, säger hon.
Det måste alltså vara tydligt för alla mötesdeltagare att det inte finns risk för repressalier, och att de misstag som en person delar med sig av under en fuck-up-övning aldrig kan vändas emot dem i efterhand under exempelvis ett medarbetarsamtal.
Begreppet fuck-up låter avsiktligt humoristiskt, för att vara avväpnande och avdramatiserande. Sandra Stindeborn framhåller ändå att det går att modifiera namnet beroende på var man arbetar.
– Om det är ett lite mer strikt och formellt företag fungerar det såklart bra att kalla övningen ”månadens lärdom” istället, säger hon.
Finns det några risker med att lyfta brister och snedsteg i grupp? Nej, inte om de som deltar under mötet är villiga att vara en del av lösningen.
– Tanken är inte att det ska bli ett forum för att älta. Det måste finnas en tydlig förväntansbild kring att vi ska komma vidare, för poängen med den här typen av övning är att bygga en kultur och struktur där vi driver ständiga förbättringar.
