Antalet demenssjuka ökar kraftigt och ställer höga krav på vård och omsorg, något som det rapporterats flitigt om i veckan efter att medicintidskriften The Lancet publicerat ny forskning, där man bland annat varnar för kollaps i sjukvården.
Nollvision mot tvång i demensvården
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Anna Andersson är demenssjuksköterska i Oxelösund och en av de så kallade Nollvisionsambassadörer som gått en särskild utbildning för att sprida kunskap om demensvård till vårdpersonal. Bakom utbildningen står Svensk demenscentrum och syftet att minska användningen av tvång och begränsningar i demensvården.
– Med det här synsättet fokuserar vi mer på att bemöta istället för att begränsa, säger hon.
Hon är en av omkring trettio stycken som gått nollvisionsutbildningen denna omgång. Upplägget är att hon, genom ett strukturerat program bestående av fyra steg, nu utbildar kollegor i sin egen verksamhet i arbetssättet. De olika stegen består bland annat av förebyggande insatser, fallbeskrivningar och förslag på hur man kan lösa svåra situationer, samt webbutbildningar.
Tanken är att jobba personcentrerat med personen med demenssjukdom i fokus, där hens livsberättelse ligger till grund för vården. Idag ser det inte alltid ut så, menar Anna Andersson.
– Ett exempel på det vi diskuterar under utbildningen är låsta avdelningar. Dessutom är det många, både anhöriga och personal, som tror att man blir omyndigförklarad för att man har en demenssjukdom, vilket inte är fallet.
Hon menar att arbetssättet ger ny kunskap om tvång och begränsningar vilket gör att man ifrågasätter gamla rutiner.
– Dessutom ger det patienten en röst och ett självbestämmande, säger hon.
Målet är att all vårdpersonal i kommunen som jobbar med demenssjuka ska vara utbildade under 2016.
Läs mer om projektet Nollvision här.