Träning med fysioterapeut bäst för hjärtat

Individuell fysisk träning under ledning av fysioterapeut är bättre än träning på recept för patienter med hjärtsvikt eller förmaksflimmer, visar en ny avhandling.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsvård.se premium

Läs vidare – starta din prenumeration

Redan prenumerant?

– Många patienter undviker att röra på sig och att träna, av rädsla för att anstränga sitt hjärta för mycket. Jag tror att det ger ett viktigt socialt stöd att få träna tillsammans med andra inom hjärtrehabiliteringen, och att de där vågar ta i mer i sin träning eftersom den är individanpassad och handledd av en fysioterapeut, säger Maria Borland, disputerad vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och kliniskt verksam fysioterapeut inom primärvården i Västra Götaland.

I en av hennes delstudier ingick 42 äldre patienter med hjärtsvikt som också hade andra sjukdomar, exempelvis diabetes och högt blodtryck. Patienterna fick träna under ledning av en fysioterapeut, dels cykling med individanpassad belastning och dels styrketräning där enskilda muskler tränades med vikter.

– Att träna en muskel i taget belastar inte hjärtat lika mycket, men musklerna blir ändå starkare. Jag kunde se att patienterna fick mer ork, bättre arbetskapacitet och att deras muskler blev mer uthålliga. De upplevde också själva att de blev mer aktiva av träningen, säger Maria Borland.

I en annan delstudie i avhandlingen fick 96 patienter med permanent förmaksflimmer antingen träna hos fysioterapeut inom hjärtrehabiliteringen eller få fysisk aktivitet utskriven på recept, i de här fallen i form av ordinerade promenader.

– De som fick träna på hjärtrehabiliteringen med en fysioterapeut fick en klart förbättrad fysisk kapacitet, men de som promenerade på egen hand fick ingen effekt alls. Promenaderna innebär helt enkelt inte en tillräcklig intensitet för att ge resultat, säger Maria Borland.

 

Läs hela avhandlingen här