– Utlandsfödda är generellt mycket tacksamma för hiv-vården på infektionsklinikerna, men de har svårare med kontakterna i övriga vården. En viktig slutsats är att det saknas nätverk och patientorganisationer för gruppen hiv-smittade med utländsk bakgrund, det framgår av intervjuerna med både patienter och vårdpersonal, säger Manijeh Mehdiyar, disputerad inom global hälsa.
Utlandsfödda med hiv utsatt grupp i vården
Utlandsfödda med hiv är en utsatt grupp i svensk hälso- och sjukvård. Det visar en ny avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Studien baserades på data från nationella kvalitetsregistret InfCare HIV, inklusive svar på frågor om bland annat upplevd fysisk och psykisk hälsa och biverkningar av läkemedel som bearbetats och analyserats.
De utlandsfödda hiv-patienterna i materialet var yngre (medianålder 32 år mot 37 för svenskfödda), andelen kvinnor högre (54 procent mot 18) och heterosexuell smittväg vanligare (67 procent mot 44 bland svenskfödda).
Sen diagnos var också vanligare hos de utlandsfödda jämfört med svenskfödda. De hade i genomsnitt sämre immunförsvar, lägre dosefterlevnad (85 procent mot 94 hos svenskfödda) och oftare biverkningar (24 procent mot 15).
Att utlandsfödda mer sällan fick de dyrare läkemedel som ger färre biverkningar, kan enligt Manijeh Mehdiyar förklaras med att gruppen även omfattade personer utan uppehållstillstånd, som inte fick stanna i Sverige någon längre tid. Hiv-behandlingar inleds ofta med mer basala läkemedel.
Manijeh Mehdiyar ser hos de studerade patienterna tydliga mönster av ensamhet och utsatthet även när de är bland egna landsmän, där stigmat kring hiv kan vara mycket starkt.
I vården utanför den mer specialiserade finns berättelser om detaljer som en överdriven spritning av ytor och utrustning när en person med hiv lämnar ett undersökningsrum.
– Det här är inte rimligt med tanke på de kunskaper vi har i dag, och det ger en känsla av att inte bli väl behandlad. Forskningen visar att det behövs mer stöd, bättre kommunikation och riktade insatser, i synnerhet för gruppen utlandsfödda med hiv, säger Manijeh Mehdiyar.