Omställningen till nära vård är en av de största förändringarna i svensk hälso- och sjukvård på flera decennier. Ambitionsnivån är hög, men utan utvecklad forskning och bättre möjligheter till evidensbaserad uppföljning riskerar framtidens vård att byggas på gamla antaganden. Det skriver Johan Kaarme, chef för avdelningen vård och omsorg på SKR, och Karin Zingmark, professor i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet, tillsammans med en mängd andra forskare och samordnare i ett debattinlägg på skr.se.
Vård-debattörerna: Utan forskningsbidrag blir Nära vård en önskedröm
Forskning
Intresset för att forska inom så kallad nära vård är stort. Tyvärr är de statliga forskningsmedlen inte ens i närheten av samma nivå som kompetensen och viljan, det hävdar experter vid SKR och vårdprofessorer vid flera svenska lärosäten.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Riksdagen har beslutat om en omställning till en god, nära och samordnad vård. Syftet är att möta en åldrande befolkning, att fler lever med kroniska sjukdomar och att hantera långsiktiga kompetensutmaningar – samtidigt som patienternas ställning stärks. Det handlar om både kulturella och logiska skiften i hur vård och omsorg organiseras och bedrivs förklarar artikelförfattarna, vilket i sin tur ställer nya krav på forskning och uppföljning.
Intresset för att forska inom nära vård är stort. I dag finns 50 doktorander knutna till Sveriges fyra forskarskolor med inriktning nära vård. Det vittnar om ett starkt engagemang och en tydlig vilja att bidra till omställningen. Men de statliga forskningsmedlen inte på samma nivå.
Ett tydligt exempel är att forskningsrådet Forte, med nuvarande regeringsbudget, har beviljat 14 forskningsprojekt inom området. Det motsvarar en beviljandegrad på nio procent.
För att undvika att politikens ambitioner stannar vid idéfoster krävs riktade satsningar. Artikelförfattarna lyfter sju strategiska områden som är avgörande för att nära vård ska bli verklighet.
1. Gör forskningsutlysningar som går i linje med omställningens riktning: sammanhållen, proaktiv, hälsofrämjande och personcentrerad vård. Nära vård behöver ses som ett eget forskningsområde med fokus på den genomgripande transformationen av hela systemet för hälso- och sjukvård och omsorg.
2. Stärk den kommunala och regionala primärvårdens forskningsförutsättningar. Primärvården är navet i den nära vården, men forskningen är underfinansierad. Det behövs långsiktiga infrastruktursatsningar, såsom nationella och regionala forskarskolor samt särskilda satsningar på kommunal primärvård.
3. Möjliggör tvärvetenskaplig och organisationsöverskridande klinisk forskning. Nära vård handlar om att följa patienten genom hela systemet. Forskningen kan därför inte begränsas till enskilda diagnoser, yrkesgrupper eller organisatoriska gränser. Forskningsfinansiärernas granskningsgrupper behöver anpassas efter detta kunskapsbehov.
4. Främja metodologisk mångfald. För att förstå både effekter och upplevelser av vård och omsorg krävs såväl kvantitativa som kvalitativa metoder. Strukturer för datadelning och metodkombinationer behöver utvecklas.
5. Stimulera forskning om ledning och styrning i komplexa system. Omställningen kräver transformativt ledarskap och nya styrmodeller. Därför är forskning om ledning, styrning och kulturförändring avgörande.
6. Satsa på samskapande och innovativ design. Patienter ska vara med och forma både vården och forskningen. Det behövs mer kunskap om samskapande metoder och om hur innovationer kan implementeras och spridas effektivt.
7. Utveckla den teoretiska grunden för nära vård. Den nära vården bygger på en helhetssyn på hälsa. Forskning behövs om hur olika synsätt på hälsa och kunskap tar sig uttryck i praktiken och hur de påverkar omställningsarbetet.
