Är ett nationellt journalsystem svenska vårdens nästa stora misstag?

Mellan 2004 och 2010 ledde Henrik Schildt Region Östergötlands gemensamma journalsatsning och arbetet med att införa Cosmic, som regionen använder i dag.

Cosmic är samtidigt ett omtalat och omdiskuterat journalsystem, inte minst efter den senaste tidens kritik mot införanden i flera regioner. Trots debatten använder redan 17 svenska regioner systemet.

Henrik Schildt tycker att Cosmic fungerar bra, men ser samtidigt inte ett helt nationellt journalsystem som rätt väg framåt. Han menar också att journalsystem är betydligt mer komplexa än många tror.

– För att kunna bilda sig en uppfattning måste man också förstå hur komplexa journalsystemen är. Bara i Östergötland har vi omkring 40 olika moduler och lika många externa integrationer, och allt kommer inte från samma leverantör, säger Henrik Schildt.

Enligt Henrik Schildt bygger journalsystem på standardiserade arbetssätt och rutiner. När olika verksamheter arbetar på olika sätt blir systemen svårare att anpassa efter verksamhetens behov. Då riskerar systemen att begränsa arbetet i stället för att stötta det.

– För att ett gemensamt nationellt it-stöd ska fungera krävs i praktiken att vården arbetar mer likartat över hela landet. Men redan i Östergötland ser vi att olika sjukhus arbetar på olika sätt. Ska man då skapa ett system för hela Sverige och hundratusentals medarbetare uppstår också frågan: vem ska bestämma hur alla ska arbeta? säger Henrik Schildt.

Den tekniska sårbarheten

Han menar att ett nationellt journalsystem inte bara skulle påverka tekniken, utan också arbetsmiljön och administrationen. Ett gemensamt system skulle dessutom kräva en omfattande standardisering av vårdens arbetssätt.

– Ju mer vi standardiserar, desto mer riskerar det att upplevas som att anställdas frihetsgrader och arbetssätt begränsas.

Kan det bli för standardiserat?
– Om du har arbetat som specialistläkare i 15 år på ett visst sätt och sedan måste anpassa dig till ett system som inte är byggt för ditt arbetssätt, då förändras hela sättet du arbetar på. Standardisering kan vara bra för patientsäkerhet och struktur, men om allt måste fungera likadant överallt finns också en risk att utveckling och nya arbetssätt bromsas, säger Henrik Schildt.

Dagens regionala journalsystem hanterar redan stora mängder användare och information varje dag. Henrik Schildt menar att ett nationellt system skulle kunna göra vården mer sårbar vid större driftstörningar eller cyberattacker. Ett sådant system skulle dessutom behöva klara en enorm belastning med hundratusentals användare samtidigt. Samtidigt skulle återkommande uppgraderingar och förändringar bli både omfattande och känsliga att genomföra.

Han varnar också för att ett nationellt journalsystem kan skapa en tung central administration och göra vården mer beroende av en enda leverantör.

– Om hela Sverige blir beroende av en leverantör riskerar både konkurrens och innovation att hämmas. Regionerna blir också väldigt beroende av att leverantören genomför de förändringar som krävs när nya lagkrav eller standarder införs, säger Henrik Schildt.

En ökad patientsäkerhet

Jenny Wibacke är områdeschef inom kirurgi och gastroenterologi på Skånes universitetssjukhus och ordförande för LiVO, Ledarna inom vård, omsorg och socialt arbete. Hon ser flera möjliga fördelar med mer sammanhållna journalsystem.

– Det är en svår men viktig fråga, och det är inte heller svart på vitt. Men jag tror ändå att det finns många fördelar med någon form av nationellt journalsystem, säger Jenny Wibacke.

Hon lyfter framför allt patientsäkerheten.

– I dag får vårdpersonal inte alltid snabb tillgång till aktuell information som läkemedel, allergier, provsvar och vårdplaner. Ett mer sammanhållet journalsystem skulle göra det lättare att få tillgång till den typen av information. Det skulle också kunna minska risken för exempelvis dubbelmedicinering, säger Jenny Wibacke.

Hon ser också stora risker i att informationen fortfarande ligger i system som inte kommunicerar med varandra.

– Problemen är särskilt tydliga för multisjuka äldre patienter som vårdas länge och inom flera olika verksamheter. Där skulle ett mer nationellt och sammanhållet system kunna underlätta betydligt.

Samtidigt delar hon Henrik Schildts oro för sårbarheten i ett nationellt system. Hon varnar för större driftstopp och cyberattacker. Vården har redan erfarenhet av sådana problem, men konsekvenserna skulle kunna bli betydligt större om hela Sverige använder samma system.

– Samtidigt ökar också riskerna kring integritet och sekretess. Fler människor får potentiellt tillgång till mer information. Det kan vara positivt i många situationer, men det kan också innebära risker för både patienter och personal, säger Jenny Wibacke.

”IT ska inte driva vården”

Enligt Jenny Wibacke är den viktigaste frågan inte om systemet ska vara nationellt eller inte. Hon tycker att systemen måste fungera för användarna och kunna kommunicera med varandra.

– Framöver behöver systemen kunna kommunicera med varandra och utvecklas över tid. Det finns stora skillnader mellan olika vårdsystem. Vi kan inte förändra hela den svenska sjukvården bara för att vi byter journalsystem. Det måste gå hand i hand med hur vården faktiskt fungerar. IT ska inte driva vården – vården ska få stöd av IT, säger Jenny Wibacke.

Henrik Schildt påpekar också att vården redan bygger ut möjligheten att dela journalinformation på andra sätt. Han menar att vården inte behöver ett helt gemensamt nationellt journalsystem för att dela information mellan regioner.

– I dag finns Nationell patientöversikt där offentliga vårdgivare redan kan dela journalinformation. Det är ännu inte heltäckande, men genom det europeiska hälsodataprogrammet EHDS kommer fler vårdgivare att behöva ansluta sig och dela information. Därför tror jag att vården framför allt behöver bättre standardisering för informationsdelning mellan regionerna – inte ett helt nationellt journalsystem, säger Henrik Schildt.