Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Varje år blir närmare en miljon kvinnor i åldern 40–74 år kallade till screening med mammografi.
Förutsättningarna för att upptäcka bröstcancer är inte jämlika
Mammografi Förutsättningarna för mammografi är långt ifrån jämlika. Regionerna behöver jobba mer för att få alla kvinnor att komma till sina undersökningar och öka kvaliteten i hela screeningprocessen.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Men trots att mammografiundersökningar har erbjudits under närmare fyra decennier är förutsättningarna i landet långt ifrån jämlika. I vissa regioner är det färre kvinnor som erbjuds screening och det är också olika långt mellan undersökningarna.
Behöver utveckla rutiner
Det konstaterar Socialstyrelsen som för första gången utvärderat bröstcancerscreeningen i Sverige.
– Ja, trots att möjligheten funnits länge ser det ändå olika ut vad gäller deltagandet mellan de olika regionerna, säger Christina Broman, projektledare på Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen konstaterar att flera regioner behöver utveckla rutiner och system för att öka deltagandet i screeningprogrammet. Utvärderingen visar bland annat att kvinnor med låg utbildningsnivå deltar i screeningprogrammet i betydligt lägre utsträckning än andra.
Långt mellan gångerna
Pandemin och bristen på personal har dessutom gjort att tidsintervallet mellan varje screeningtillfälle blivit längre. Men om det går för lång tid mellan undersökningarna ökar också risken för så kallad intervallcancer. Rapporten poängterar att det är viktigt att regionerna analyserar intervallcancerfall som en del i kvalitetssäkringsarbetet och mammografienheternas kompetenshöjande arbete.
– Det är viktigt att regionerna arbetar för att intervallet mellan mammografiundersökningarna inte överstiger det rekommenderade intervallet 18–24 månader, eftersom en förlängning kan resultera i fler cancerfall, säger Christina Broman.
Brist på personal
Ett annat stort problem är att man saknar personal på många mammografimottagningar, vilket gör att färre får möjlighet att komma på en undersökning. Dessutom får personalen inte den vidareutbildning som de behöver, vilket är avgörande för att hänga med i utvecklingen på området.
– De flesta mammografienheterna har personalbrist både när det gäller bröstradiologer och röntgensjuksköterskor. På hälften av alla kirurgiska bröstmottagningar saknas det bröstkirurger och det är brist på patologer och biomedicinska analytiker, säger Tobias Edbom, projektledare på Socialstyrelsen.
Finns inget kvalitetsregister
Förutsättningarna för att utvärdera bröstcancerscreeningen inte heller de bästa. Trots att screening för bröstcancer har funnits länge finns det inget kvalitetsregister som är användbart för nationell uppföljning.
– En plattform för ett sådant register skapades redan 2014 men under de åtta år som gått har endast en region av 21 anslutit sig, säger Tobias Edbom.