Sveriges hantering av pandemin sågas

Kommissionen konstaterar att smittan kom till Sverige under vecka 9 och att det därefter snabbt spred sig inom landet. Det var framför allt sportlovsresenärer från Italien och Österrike som tog med sig smittan till Sverige.

Senfärdig och undermålig hantering

Sveriges hantering av situationen var både ”senfärdig” och ”undermålig”. De svenska åtgärderna under våren 2020 framstår som sena, inte minst i förhållande till våra nordiska grannländer. ”Åtgärderna under pandemins tidiga skede lyckades inte stoppa eller ens kraftigt begränsa smittspridningen i landet”, skriver kommissionen i rapporten.

Dessutom kom provtagningen igång alldeles för sent.

”Kommissionen anser att det knappast kan beskrivas som annat än ett haveri att en diskussion om ansvar och finansiering bidrog till att någon storskalig provtagning inte kom till stånd förrän den första vågen var över”, skriver man i rapporten.

Prövningar utan motstycke

Kommissionen konstaterar dessutom att den svenska sjukvården har genomgått prövningar under pandemin som saknar motsvarighet under modern tid, men pekar även på ett antal brister i svensk sjukvård som kan ha påverkat förmågan att hantera virusutbrottet.

”Det handlar exempelvis om att hälso- och sjukvårdssystemet – i internationell jämförelse – uppvisar svaga resultat i att skapa kontinuitet och tillgänglighet. En annan svaghet är IT-system som inte kommunicerar med varandra och brist på data som försvårar en uppföljning”.

Priset har varit högt

Samtidigt pekar kommissionen även på styrkor inom svensk hälso- och sjukvård: goda medicinska resultat, en högt utvecklad högspecialiserad vård och en hög grad av digitalisering.

Detta ställde krav på en extremt snabb förmåga till omställning, något som sjukvården har klarat av, trots förutsättningarna.

”Denna omställning har skett trots avsaknad av inövade pandemiplaner och extra kapacitet. Priset för omställningen har varit högt för vårdpersonalen. De har många gånger pressats till insatser långt utöver vad som är rimligt att begära”, skriver kommissionen.

Först i sitt slutbetänkande nästa år kommer kommissionen att granska den svenska strategin i detalj , men redan nu att det står klart att de inledande besluten i Sverige var otillräckliga.

Slutsatserna i korthet:

• Sveriges hantering av pandemin har präglats av senfärdighet. De inledande skyddsåtgärderna var otillräckliga för att stoppa eller ens kraftigt begränsa smittspridningen i landet.
• Det svenska vägvalet har betonat smittskyddsåtgärder som bygger på frivillighet och personligt ansvar, snarare än mer ingripande åtgärder. Den svenska pandemiberedskapen var undermålig.
• Smittskyddslagstiftningen var och är otillräcklig för att möta ett allvarligt epidemiskt eller pandemiskt utbrott.
• Sveriges smittskydd var och är decentraliserat och fragmenterat på ett sätt som gör det oklart vem som bär ansvaret för helheten när en allvarlig infektionssjukdom drabbar landet.
• Hälso- och sjukvården har med kort varsel kunnat ställa om och skala upp vården av sjuka i covid-19. Det är i stor utsträckning personalens förtjänst. Omställningen har skett till priset av en extrem belastning för de anställda liksom inställd och uppskjuten vård. Vi kommer därför att leva med pandemins konsekvenser under en lång tid framöver.
• Det finns på flera områden en besvärande brist på data som gör det svårare att övervaka pandemin medan den pågår och att fullgott utvärdera pandemihanteringen i efterhand.

Coronakommissionen

Tillsattes den 30 juni förra året av regeringen för att utvärdera regeringens, myndigheternas, regionernas och kommunernas förmåga att hantera coronapandemin.

Den första rapporten presenterades den 15 december förra året och slog då fast att strategin att skydda de äldre under pandemin hade misslyckats.

Rapporterna i sin helhet

Delbetänkande 2 – Sverige under pandemin

Delbetänkande 1 – Äldreomsorgen under pandemin