Inga produkter i varukorgen.
Kvinnor om vården: Rädsla, otrygghet och att inte bli tagen på allvar
Klagomål Att inte känna sig sedd eller bli tagen på allvar är något som de flesta kvinnor lyfter fram i sina klagomål på kvinnosjukvården. Det visar en analys som Patientnämnden i Västra Götalandsregionen gjort.
Foto: Adobe Stock
Patientnämnden i Västra Götalandsregionen har gått igenom och analyserat klagomål från patienter inom gynekologi och obstetrik. Totalt handlar det om 276 klagomål.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsvård.se premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Klagomålen visar ett genomgående mönster: Att inte känna sig sedd eller delaktig. Att behöva vänta på vård eller bli hänvisad. Att inte vara tillräckligt informerad (att inte veta). Och en upplevelse av att bedömningen inte blev rätt eller orsakade en skada.
Osedda och inte tagna på allvar
De absolut vanligaste klagomålen handlar om känslan av att inte bli lyssnad på och att personalen inte varit lyhörda för deras behov. Patienter berättar också att de känt sig osedda. I några klagomål beskrev de en känsla av att inte bli tagen på allvar.
Allt detta skapar en känsla av otrygghet som påverkar både delaktigheten och upplevelsen av vården på ett negativt sätt.
– När man läser rapporten blir det tydligt att vården måste bli bättre på att få patienter att känna sig sedda och lyssnade på, särskilt inom kvinnosjukvården där patienten ofta befinner sig i en mycket sårbar position, säger Elias Ytterbrink, ordförande patientnämnd västra.
Långa väntetider och stressad personal
I rapporten framgår också att flera patienter klagar på långa väntetider för bland annat uppföljning vid cellförändringar och för gynekologiska operationer. Ibland har patienter känt sig tvingade att besöka privat gynekolog och betala hela kostnaden själva eftersom väntetiderna varit alltför långa.
I svaret till patienterna förklarar man att den långa väntetiden beror på brist på gynekologer och att mottagningarna därmed inte alltid kunde erbjuda vård i den omfattning de önskade.
I rapporten framkommer det även att patienterna ibland upplevt personalen på sjukhusen som stressad. Som svar uppges att hög arbetsbelastning och bristande bemanning kan ha påverkat bemötande eller bedömning.
Rapporten skickas nu vidare till berörda verksamheter, som är ansvariga för kvalitet och patientsäkerhet för omhändertagande och eventuella åtgärder.
