”Fler specialenheter behövs”

Margda Waern är professor vid Sahlgrenska Akademin där hon leder forskargruppen Sahlgrenska Suicidstudier, som särskilt fokuserat på äldres suicid i sin forskning.

– Man skulle önska att det fanns fler specialenheter för äldrepsykiatri i landet. Här i Göteborg är vi lyckligt lottade att ha en sådan, men tyvärr finns de inte överallt, säger hon till Kvalitetsvård.

Suicidförsök och psykisk ohälsa hos äldre bör ses i ett sammanhang där hänsyn tas till hela den äldre människan, som ofta även har fysiska krämpor eller sjukdomar som påverkar måendet. Forskningen visar att förekomst av cancer eller andra svåra sjukdomar, liksom smärttillstånd, ökar suicidrisken hos äldre.

– Det är också så att den som är gammal – utan att vara dement – kan ha lite nedsatt kognition, en minskad flexibilitet i sitt tänkande, som gör att personen inte har lika lätt att hitta lösningar på sina problem. Det kan då lätt bli så att man bara tänker svarta tankar.

Den ensamhet som många äldre lider av i Sverige idag förvärrar ofta situationen. I ensamheten är det lätt att fastna i ett ältande, fortsätter Margda Waern.

– Men det finns hopp, vi har sett i vår forskning att det kan bli en bra situation med rätt insatser även efter ett suicidförsök. Äldre som efter det har kommit under behandling för sin depression, och kanske fått komma till ett boende där de får uppmärksamhet och hjälp med sina behov – de mår ofta bra ett år efter sitt suicidförsök.

Margda Waern och hennes forskarkolleger vid Göteborgs Universitet har precis som Socialstyrelsen konstaterar i rapporten märkt att äldres psykiska ohälsa kan förbli dold, då de när de tillfrågas i enkäter eller på annat sätt ofta inte säger sig ha suicidtankar eller må psykiskt dåligt.

– Det ser vi, när vi ställer våra frågor – yngre människor får högre poäng på de frågor som handlar om depression och suicid. Vi vet inte riktigt vad det beror på – kanske vill de äldre inte berätta om att de inte mår bra, det kan vara någon sorts Jante, att man inte ska vara till besvär, och att de yngre å andra sidan har en annan föreställning att detta är något de ska kommunicera till vården som ska lösa deras problem.