Inga produkter i varukorgen.
Första utvärderingen av robotdjur i äldrevården
Välfärdsteknik Över hälften av Sveriges kommuner har köpt in sällskapsrobotar till sina demensboenden. Men vilken effekt dessa hundar och katter har för de äldres välbefinnande har inte utvärderats – förrän nu.
Sofia Thunberg har studerat hur robotdjur används på demensboende. Foto: Jonas Roslund
52 procent av Sveriges kommuner har robotdjur i sin verksamhet, vilket är långt fler än som tidigare varit känt. Det visar en enkät som Sofia Thunberg gjort i samband med sin avhandling vid Institutionen för datavetenskap på Linköpings universitet.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsvård.se premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Robotdjuren har viss rörelseförmåga, kan ge ljud ifrån sig och reagera på människor. De flesta finns inom demensvården, men många även på korttidsboenden eller vanliga äldreboenden.
Intervjuer och fältstudier
Nu har Sofia Thunberg utvärderat tekniken, bland annat genom att intervjua beslutsfattare i tio kommuner och via fältstudier vid ett demensboende i Motala som skaffade en robotkatt redan 2019. Detta är första gången den här tekniken utvärderas.
Hon kan konstatera att sällskapsrobotarna inte alltid betraktas som teknologi utan mer som en sorts gosedjur. Samtidigt menar många beslutsfattare att robotarna kan avlasta vårdpersonalen eller till och med göra att man behöver färre personal. Dessutom har de en förhoppning om att de ska ge förbättrad livskvalitet för de äldre.
Innebär inte mindre arbete
Men för personalen innebar robotdjuret inte mindre arbete – snarare tvärtom. Roboten blir nämligen ett nytt redskap som det gäller att använda med eftertanke.
Ibland kunde den användas för att lugna, men vid lunch kunde det bli bråkigt om vem som skulle ha katten i knät. Då måste den plockas undan. En del äldre reagerade negativt på katten eftersom de identifierade sig som hundmänniskor eller inte gillade djur.
Samtidigt betyder robotdjuret mycket för brukarna. Personalen vittnar om att personer som inte sagt ett ord på flera år börjat prata med katten och med varandra om katten. Vissa som varit väldigt oroliga kunde minska på lugnande medicin eftersom robotdjuret verkade lugnande istället. Att de gamla får något att ta hand om är också något som bidrar till ökad livskvalitet.
Stöd i att utveckla arbetssätt
Sofia Thunbergs råd till kommuner som överväger att köpa in sällskapsrobotar är att fundera noga på varför de gör det, på vilket sätt man bästa använder robotarna och hur personalen kan få stöd i att utveckla arbetet med det nya redskapet.
Hon rekommenderar också att göra en behandlingsplan för varje individ.
– Man måste se till att det inte införs för mycket eller till för många, vilket kanske istället skapar oro. Det är inte alla som det funkar eller passar för, säger Sofia Thunberg.
