Machokultur påverkar kvinnliga läkares val

– Jag är inte jätteöverraskad, men det är otroligt tråkigt att det verkar påverka så många. Ungefär hälften av kvinnorna på sista terminen blev avskräckta av kulturen på kliniken, men också många av männen. Ingen av studenterna eller AT-läkarna i min studie beskrev machokultur som något lockande, berättar Saima Diderichsen.

Sexistisk jargong och machoideal

Trots att det de senaste 30 åren har varit en jämn könsfördelning på läkarutbildningen dominerar män fortfarande på ledarpositioner och inom fler kirurgiska specialiteter.

– Ofta tänker man sig att kvinnor väljer bort kirurgiska specialiteter på grund av att de vill ha mer tid med sin familj, men det finns ingenting i min forskning som tyder på det. Både de kvinnor och män som som ville bli kirurger nedprioriterade tid för familj.

Tid för familj och fritid var en viktig faktor för både kvinnor och män när de skulle välja specialitet. De önskade också en karriär inom samma specialiteter och motivationsfaktorerna skilde sig knappt – intressant innehåll och tid för familj slår högre än lön och karriär.

Men sedan händer något under de sista kliniska terminerna. En betydligt större andel män blev ointresserade av en specialitet på grund av att kunskapsområdet och arbetsuppgifterna verkade tråkiga. Kvinnor blev ointresserade på grund av arbetsklimatet som beskrevs som exkluderande, med en sexistisk jargong och ett machoideal. Saima Diderichsen ger exempel där kvinnliga studenter vittnar om intresse men ”blivit helt ignorerad under operation” eller ”det var en så gubbig och sexistisk jargong att till den kliniken kommer jag aldrig tillbaka”. AT-läkare vittnar om överläkare som återkommande lagt en hand på låret, kommenterat vikten, och en arbetsintervju där AT-läkaren som hade ett fint rekommendationsbrev fick frågan om den som skrivit det var kär i henne.

”Ser sig inte som sexister”

– Om jag tolkar orsaken till machokulturen utifrån egna erfarenheter tror jag att det delvis beror på en gammal hierarki som lever kvar. Överläkarna, för det är de som styr kulturen, verkar tycka att det är en bra sållningsmekanism. De ser inte sig själva som sexister men tycker att man ska klara en hård jarong och prioritera arbetet före allt annat. Ingen av deltagarna i studien uppskattade detta utan ville arbeta på en arbetsplats med platt hierarki där alla frågor var tillåtna. Flera hade upplevt att det var svårt att fråga vissa överläkare för att de upplevde sig bemötta som inkompetenta, osjälvständiga och osäkra.

Förändringen behöver starta med utbildning för överläkarna, anser Saima Diderichsen.

– De behöver ändra på sig för att locka fler med talang för kirurgi. Min avhandling kom väldigt lägligt i samband med med Metoo-kampanjen, det är viktigt att vi förstår hur vanligt det är och att fler förstår att det är problematiskt att bete sig på ett sexistiskt sätt.

Hennes önskan är att fortsätta studera just diskriminering, att utforma mer riktade enkäter och kombinera med utbildning för att se utvecklingen ur ett längre perspektiv.