Motgiftet mot stuprören – deras nya inkluderande ledningssystem

Ledningssystemets skelett är utformat av Lars Gohde, processfantast och tillförordnad enhetschef för just kvalitetsledning och patientsäkerhet i Region Värmland – men Sahlin och Skoog har filat fram ett ledningssystem som utgår från just kvinnosjukvårdens möjligheter och utmaningar.

– Ledningssystem, processer och patientsäkerhet har varit tre stora kärlekar i mitt yrkesliv, därför har det varit väldigt utvecklande att få fokusera så intensivt på detta, säger Annika Skogh.

Det mest tidskrävande momentet, men också bland det viktigaste, förklarar de två kollegerna, var att få till ”hur:et”.

– Får vi inte till hur:et kommer vi aldrig få någon efterlevnad. Varken kvalitetsarbetet eller patientsäkerheten är pålagor, de ska vara integrerade i allt vi gör. Medarbetarna har själva fått beskriva hur de arbetar, vilket ökar chanserna för att systemet blir levande, säger Maria Sahlin.

Ledningssystemet som dokument är väldigt användarvänligt förklarar Annika Skoogh. Hela innehållsförteckning är klickbar, så ingen nyanställd behöver sitta och läsa dokumentet från pärm till pärm. Alla arbetssätt är tydligt beskrivna, och dessutom pragmatiskt beskrivna med minimalt tolkningsutrymme.

Så hur levandegör man ledningssystemet efter att man har konstaterat vikten av hur:et? Jo, man gör processerna medarbetarstyrda.

– Det är medarbetarna som vet vad som är viktigast att fokusera på just nu, de ska kunna känna ett tydligt ägandeskap kring dagordningen, säger Maria Sahlin.

Annika Skoogh instämmer:

– Ja, processerna sker inte uppifrån och ner utan styrs utifrån hur verksamhetens behov ser ut. Men självklart krävs det en engagerad ledning för att hålla liv i ett effektivt men resurssnålt förbättringsarbete. Det ska ske parallellt, både i linjen och på en strategisk nivå.

I skrivande stund har Kvinnosjukvården i Region Värmland sex pågående processer som i viss mån överlappar varandra. Mycket mer än så är inte konstruktivt menar Skoogh och Sahlin.

– Vissa processer tar mer tid än andra. Vissa inkluderar också fler medarbetare än andra. Men det finns ingen poäng i att skapa processer för processandets skull. Det mest värdefulla är när vi kan se synergieffekter av att ha tvärfunktionella processråd, säger Maria Sahlin och lyfter exempel som processen kring ”Amning i vårdkedjan” respektive processen kring ”Initiala hud-mot-hud-kontakten” där flera roller och funktioner kan lära och inspireras av varandra.

Processledarna och strategisk ledningsgrupp träffas två heldagar varje år, men har också ett antal processråd däremellan. Detta för att säkerställa att grytan hålls kokande över tid.

– Personer som arbetar med gyncancer får helt plötsligt inblick i amningsrådgivning. Man får koll på hela sin verksamhet istället för att det ska vara vattentäta skott mellan gynekologi eller obstetrik till exempelvis. Det finns en större nyfikenhet än tidigare kring vad ett processarbete är, säger Annika Skoogh.

Maria Sahlin nickar kraftfullt till kollegans ord.

– En av de saker som har hindrat mig mest under min tid i vårdyrket är stuprörstänket. I 30 år har jag sett vården arbeta i silos. Det gör vi inte här, våra processer motverkar alla former av silos, avslutar hon.