”Nära vård är inget projekt eller kortsiktig satsning”

Nära vård Lisbeth Löpare-Johansson står mitt i en av de största förändringarna inom vården som pågår just nu – omställningen till en nära vård. "Det finns en helt annan drivkraft hos medarbetarna, det är så här de vill jobba" säger hon.

”Nära vård är inget projekt eller kortsiktig satsning”
Närmare patienterna, mer delaktighet och mer förebyggande vård. Så ska förändringen till en God och nära vård möta hälso- och sjukvårdens utmaningar.

Det pågår en stor förändring av hälso- och sjukvården. En förändring som tar sin utgångspunkt i ett perspektivskifte – att patienten och dennes närstående blir en aktiv medskapare i sin egen vård istället för en passiv konsument.

Det handlar om mer fokus på personer och relationer, mer samordning mellan olika vårdgivare och mer hälsofrämjande arbete.

”Det är en genomgripande förändring”

– Nära vård är inget projekt eller kortsiktig satsning, det är en genomgripande förändring av dagens hälso- och sjukvårdssystem så att det utgår från ett personcentrerat förhållningssätt och att primärvården, som både kommuner och regioner ansvarar för, blir navet i systemet, säger Lisbeth Löpare-Johansson, samordnare för Nära vård på Sveriges Kommuner och Regioner, SKR.

Som samordnare på SKR har Lisbeth Löpare-Johansson uppdraget att ge kommuner och regioner det stöd de behöver för att klara av omställningen till en nära vård.

Det handlar om allt från att arrangera ledarskapsutbildningar och skapa mötesplatser för erfarenhetsutbyte till att ta fram indikatorer för uppföljning av arbetet och att bidra till att sprida goda exempel.

Hittills har drygt 4500 ledare deltagit i ledarskapsprogrammet för Nära vård.

– Det är ett fantastiskt roligt arbete och jag möter ett otroligt stort engagemang från både ledare, medarbetare och patienter, berättar Lisbeth Löpare-Johansson.

Stor uppslutning kring arbetet

Omställningen till en nära vård är något som riksdag och regering beslutat. Enligt en överenskommelse mellan regeringen och SKR har SKR uppdraget att vara ett stöd i detta arbete.

Uppslutningen kring omställningen är stor. Hittills har femton län beslutat att nära vård är målbilden för det gemensamma arbetet mellan kommuner och regioner i länet. Tre län är under beslut och i tre län pågår arbetet.

Men vad nära vård egentligen innebär kan ibland vara svårt att greppa. Lisbeth Löpare-Johansson förklarar att det är ett omfattande arbete som innebär förändringar i hur vi förhåller oss i och till vården. Det innebär förändringar i ledarskapet och styrningen av vården, i samarbetet mellan olika vårdgivare och i synen på patienten. Därför är det också viktigt att inte begränsa eller förenkla vad en nära vård är.

Blir konkret i handling

– Detta är en förändring som blir konkret i handling. Därför är det viktigt att vi vågar testa och prova oss fram, delar erfarenheter och lär av varandra, säger hon.

Konkret yttrar sig nära vård i satsningar som karaktäriseras av personcentrerad vård. Det kan vara:

  • Mobila team. I princip alla län har någon form av mobil verksamhet. Det innebär att exempelvis läkare, sjuksköterskor, fysioterpeuter och arbetsterapeuter arbetar i team kring en patient och möter patienten i hemmet. Syftet är att öka kvaliteten och kunna erbjuda mer vård i hemmet samtidigt som inläggningar på sjukhus kan undvikas.
  • Egenmonitorering. Innebär att patienten kan mäta och hålla koll på sina värden själv med hjälp av digital teknik i hemmet. Den här typen av lösningar finns i de flesta regioner.
  • Patientkontrakt. Är en överenskommelse mellan patienten och vården som skapar överblick för patienten och närstående om vårdens planering och vem som ansvara för vad. Några regioner har börjat erbjuda patientkontrakt till patienterna och förhoppningen är att kunna koppla patientkontrakten till 1177 så att man kan se och följa sina patientkontrakt den vägen.
  • Fast vårdkontakt. Att ha en fast vårdkontakt är viktigt för att skapa kontinuitet och trygghet för patienter. Här pågår arbete i både regioner och kommuner, men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Många prioriterar att säkra kontinuiteten för patienter med stora behov eller äldre som bor på särskilt boende.

Helt annan drivkraft

Lisbeth Löpare-Johansson upplever att det förändringsarbete som omställningen till en nära vård innebär är annorlunda än traditionella förändringsprojekt eller omorganisationer.

– Det finns en helt annan drivkraft hos medarbetarna, det är så här de vill jobba. Omställningen blir väldigt konkret, det handlar om att inkludera patienterna och arbeta på ett bättre sätt, som är bra för alla.

Hur går då arbetet? Lisbeth Löpare-Johansson förklarar att uppföljningen är viktig, men att det också är viktigt att göra på rätt sätt. Om uppföljningen ska fungera som en motor i utvecklingen måste man också kunna fånga sambanden mellan nya arbetssätt och resultat.

Just nu har hon startat ett arbete med att ta fram ett ramverk för uppföljning med bland annat indikatorer på hur arbetet fortskrider och kan följas upp.

– Vi behöver mäta värdet för patienten på fler sätt. Hur påverkar de nya arbetssätten patientens behov av vård och vad skapar trygghet?

Alla blir vinnare

Lisbeth Löpare-Johansson berättar att hon ibland möter en oro att förändringen innebär att man flyttar kostnader från regioner till kommuner.

– Men beräkningar vi låtit göra visar att såväl kommuner som regioner har att vinna på omställningen, säger hon.

Som exempel kan en sjuksköterska i kommunen med ett traditionellt arbetssätt lägga upp till 50 procent av sin tid på ”strul”, som att försöka få tag på läkare, söka upp läkemedelslistor, samordna olika insatser med mera. Genom att arbeta mer teambaserat med personal från både kommunal vård, vårdcentraler och hemtjänst försvinner detta nästan helt.

– Det blir en kontinuitet i vården för både patienten och medarbetarna när man arbetar i integrerad team, konstaterar LIsbeth Löpare-Johansson.

Bemanning, tid och ork

Den stora utmaningen i omställningen, liksom vården i stort, är förstås kompetensförsörjningsfrågan. Dessutom ska omställningen ske parallellt som den vanliga verksamheten pågår.

– Detta måste man vara ödmjuk inför och det påverkar såklart takten och orken att genomföra förändringar. Men den positiva sidan är att det här arbetet väcker mycket engagemang. Det var för det här man en gång valde vårdyrket.