Experten: så kliver ni av årshjulskarusellen

Bara fyra kommuner av 95 använde ordet ”förbättringsarbete”. 

– Det är naturligt för kommunerna, det är den här typen av terminologi som Socialstyrelsen använder och det är den reaktiva delen av kvalitetsarbetet, så som avvikelser och dokumentation, som är lagstadgat. I slutändan hinner de flesta kommuner inte komma vidare till den mer innovativa delen av ledningssystemet, säger Ulrika Winblad, professor vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet. 

Ulrika Winblad har forskat om sjukvården och äldreomsorgens styrning och organisation och känner igen sig i fenomenet som speglas i Kvalitetsmagasinets enkät. 

– Kommuner gör redan ett jättejobb med det här. Men speciellt små kommuner saknar ibland resurserna och kunskapen för att kunna arbeta med kvalitetsförbättring. Kommunerna skulle egentligen behöva arbeta mer med sin egen data. Men hur ska en kommun på 5 000 invånare kunna få sådan kompetens? 

”Det är här skon klämmer”

Att arbeta datadrivet, som är en teknisk kunskap, och att arbeta med förändringsledning är såklart också två helt olika kompetenser. 

– Hur gör vi för att samla in och använda relevant information? Det är en jättekomplicerad fråga! Sedan är förbättringsarbetet en konst i sig, förändringsledare behöver ha koll på flera olika områden samtidigt och prioritera vilken åtgärd som organisationen bör satsa på först, säger Ulrika Winblad. 

Alla 95 kommuner svarade att det fanns ett systematiskt arbete på plats för att utveckla samt säkra kvaliteten i den kommunala hälso- och sjukvården. En genomgående beskrivning från kommunerna var att de jobbar med ett årshjul där uppföljningen av verksamheten sker löpande.

– Det är här skon klämmer. Kommunerna följer sina årshjul och gör sina mätningar, men sen hinner de inte längre. Egenkontroll är komplicerat och det tar tid att följa upp på allt man vill. Att sedan ta sig vidare, ur årshjuls-träsket, till att jobba datadrivet och med kvalitetsförbättring på ett systematiskt sätt blir utmanande. 

Däremot är det egentligen inte kommunernas fel att det lätt blir så här, menar Ulrika Winblad. 

– Att de sedan inte hinner med resten av kvalitetsarbetet är olyckligt, men många kommuner är också otroligt pressade idag . Egentligen skulle de behöva mer stöd från statlig nivå kring hur man skulle kunna arbeta med sitt kvalitetsarbete, tex genom att föreslå indikatorer och vägledningar som hjälper kommunerna att arbeta mer datadrivet och evidensbaserat.  

Vad är det för kunskap som skulle behövas i kommunerna?
– Det finns förbättringsledare på plats i kommunerna men det behövs ofta en tydligare strategi för kvalitetsarbetet. Ofta saknas till exempel tydliga mål med kvalitetsarbetet, vilket gör mig mest orolig. För då följer man upp massa saker utan att veta vad man faktiskt vill åstadkomma i äldreomsorgen. 

Vad blir effekterna av ett kvalitetsarbete som inte fokuserar på den proaktiva delen?
 – Vi får inte en kunskapsdriven äldreomsorg på det viset. Vi vill ha en kunskapsdriven, evidensbaserad äldreomsorg som bygger på de senaste rönen. Det finns mycket kunskap om detta idag och vi forskare kan också bli mycket bättre på att nå ut med vår forskning.

Ett exempel är Femfingermodellen som används inom preventiv demensvård med fokus på hälsosam kost, fysisk aktivitet, kognitiv träning, sociala aktiviteter samt kontroll av hjärt- och kärlrelaterade riskfaktorer.

Modellen har anhängare men har också mötts av kritik, bland annat från tidigare statsepidemiologen Magnus Gisslén och seniorforskarna Agnes Wold och Staffan Nilsson som kallade modellen för ”demensbluffen” i en debattartikel i DN. 

I februari gav regeringen grönt ljus för Socialstyrelsen att lägga 55 miljoner kronor på att systematiskt sprida modellen, pengar som regioner sedan kan söka om de vill införa metoden. 

Så kliver du av karusellen

Ulrika Winblad ser gärna att kommunerna funderar noga på hur man vill jobba med modellen:

– Det är jättebra för äldreomsorgen att jobba med prevention, men det saknas fortfarande evidens att modellen med säkerhet sänker risken för demens. Här behöver kommunerna vara noggranna med modellens för- och nackdelar så att dom inte anammar ett arbetssätt som inte är evidensbaserat.

Men om kommunerna egentligen skulle behöva statligt stöd och ökad kunskap, saker som generellt står utanför en kommunal nämnds förfogande – vad kan de göra själva för att hoppa av årshjulskarusellen?

– Tydliggör vilka mål ni har. Låt politiken slå fast tydliga mål för äldreomsorgen med separata mål för hemtjänst, korttidsboende och äldreboenden. Skapa exempelvis en femårsplan och bestäm vad ni vill uppnå. Sedan skulle jag systematiskt jobba mig neråt i organisationen: vad behöver vi för att uppnå det här? Vilka förbättringsarbeten behövs och hur ska vi prioritera? 

– Gå ihop med andra kommuner och ta rygg på de som redan kommit längre i kvalitetsarbetet. SKR är en bra aktör för att få till sådana samarbeten. Jag skulle också anställa personer med rejäl kompetens inom statistik och analysarbete.