Inga produkter i varukorgen.
Från workshop till vardagsverktyg – så odlar vi en kultur av idéer
Innovation De bästa innovationerna föds inte i laboratorier, utan i fikarummet. När vårdens vardagsproblem får bli startpunkten blomstrar idéerna som gör verklig skillnad, skriver Kvalitetsvårds chefredaktör Kalle Anrell.
Det börjar ofta med en whiteboard. Någon ritar upp fyra rutor: svårt och lätt, liten och stor nytta. Sedan fylls det på med förslag. Små och stora, briljanta och naiva. När AI-gurun Sara D Lundsten berättar om hur AI-lösningar växer fram i vården låter det nästan banalt enkelt. Men det är kanske just därför det fungerar.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsvård.se premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Jag gillar bilden av vårdpersonal som i en workshop får dela sina vardagsproblem. För det är där allt måste börja – i verkligheten. Inte i en strategi från ledningsnivå eller en glänsande konsultpresentation, utan i korridorerna, vid sängarna, i fikarummen.
De bästa innovationerna är inte födda i laboratorier utan i frustration. Någon som tänker: ”Varför gör vi så här, det tar ju dubbelt så lång tid som det borde?” eller ”Om vi bara kunde se beläggningen lite tydligare skulle planeringen bli så mycket enklare.”
Problemet är att vården inte alltid är så bra på att ta hand om dessa små gnistor. De riskerar att brinna ut innan de hinner tändas. Kanske för att systemet är för trögt. Kanske för att kulturen säger att det inte är lönt att säga något.
Kräver ett naturligt system
Här finns lärdomen från Västerbotten: skapa system som gör det naturligt att idéer fångas upp. En workshop. En enkät. Ett forum på intranätet. Det spelar mindre roll vilket system – huvudsaken är att någon lyssnar. Och att det blir en vana snarare än ett tillfälligt projekt.
För det är just där vården har mest att vinna. Inte i den stora, visionära AI-lösningen som tar flera år att implementera, utan i de små smarta stegen som faktiskt kan rullas ut och göra skillnad direkt. En tavla som förutspår vårdtid. En modell som visar personalbehov. Små verktyg som frigör minuter, timmar och energi.
Och det fina är: när en sådan lösning väl fungerar sprider sig ringarna på vattnet. Varje region borde ha en Sara D Lundsten – och enligt Sara finns de redan där; de måste bara få förutsättningarna för att blomma ut.
Skapa en våg av lösningar
Plötsligt kommer då fler förslag. Kollegor börjar tänka ”om det där gick att lösa, kanske mitt problem också går att fixa.” Då har man fått i gång kulturen – och den är ovärderlig.
Kanske ska vi sluta tänka på innovation som ett projekt med start och mål. Och börja tänka på det som en vana, lika självklar som morgonmötet, kaffepausen eller ronden på avdelningen.
En vana som bygger framtidens vård, idé för idé.
