När vårdens ledningssystem blir ett hinder för förbättring

Han byggde inte ett system för att uppfylla en vision på papperet, utan för att människor skulle få hjälp här och nu. Hans drivkraft var hans ikigai: att finna meningen i det som gör verklig nytta för andra.

När distriktsläkare ställs inför svåra val behöver lösningen inte vara ännu en remiss eller en kö. I Borgholm fanns erfarna distriktsläkare som stöd för yngre kollegor. Genom en digital direktlänk kunde läkaren och patienten också rådgöra med en ortopedspecialist i Oskarshamn under besöket.

Ett dokumenterat fall gällde en axelskada som kunde bedömas utan att patienten skickades till akuten i Kalmar.

Här försvann inte bara väntan. Varje konsultation skapade tillfället att lära tillsammans. Läkaren fick stöd, patienten trygghet och nästa svåra beslut kunde bli lättare. En lärande kultur i praktiken och teknik som stödjer ett bättre arbetssätt, inte tvärtom.

När budgeten skymmer helheten

Men en senior läkare som är tillgänglig kostar pengar på direktörernas budgetrad. Värdet av färre onödiga remisser, akutbesök, återbesök och resor uppstår någon helt annanstans. Om ledningen bara ser den kostnaden, missar man en sundare ekonomi för hela vårdkedjan. Det är vad jag kallar kostnadsfalskhet. Nyttan ska förstås och följas upp, inte bara antas.

Samma gäller samverkan. Ett avtal, ett möte eller delade patientdata kan möjliggöra samordning. Det bevisar inte att primärvård, specialistvård och kommun tillsammans tar ansvar för patientens hela resa.

När vi redovisar samverkansstrukturer i stället för gemensamt resultat riskerar vi samverkansfalskhet.

När reglerna blir viktigare än syftet

Och formalismen där Louise Bringselius påminner oss om faran när regler följs utan tillräcklig hänsyn till syfte och konsekvenser för människan. Socialstyrelsens SOSFS 2011:9 kräver systematiskt kvalitetsarbete och förbättring.

Det kunde varit bra. Men om tillämpningen främst premierar dokumenterad kravuppfyllelse blir rutinen oftast viktigare än omdömet. Lagar och evidens ska hjälpa, inte stjälpa. ISO 9001:2026 i en renare form kan bättre stödja helhetssynen.

Här händer något märkligt: den som vill förbättra vården kan börja betraktas som rebell, därför att förbättringen stör invanda beslut, budgetar och processer.

Organisationens motståndskraft vänds mot dess eget syfte. Åkes styrka var att hålla fast vid människan även när arbetssättet utmanade det etablerade. De han lärde upp borde inte behöva samma styrka! Lärjungarna är nu under press!

Svenska regioner får många nya krav, initiativ och tekniska införanden ovanpå en redan pressad vardag. Varje satsning kan vara rimlig för sig.

Men vem prioriterar helheten? När vårdpersonalen blir integrationslager mellan system och verklighet, får patienten och medarbetaren bära kostnaden för vår oförmåga att välja.

Ledningssystem som möjliggör förbättring

Vi behöver börja i rätt ände: Syfte → Värde → Riktning → Beteenden → Arbetssätt → Struktur → Teknik → Effektivisering. Vi behöver fortlöpande ompröva vad vi tror oss veta, pröva förbättringar och lära av resultatet.

Ett sunt system ska inte bara identifiera hinder för bättre vård. Det ska tydliggöra vem som ansvarar för att undanröja friktion, vilket mandat/resurser som krävs och hur vi vet att förändringen fungerar. Speciellt när hindret är ledningens egen styrning.

Vi behöver inte fler eldsjälar som tvingas kämpa mot sin organisation. Vi behöver ledningssystem som gör det möjligt för människor att lyckas tillsammans, utan att bli rebeller.

Åkes hjärta var ingen motsats till ekonomiskt ansvar. Det var en påminnelse om vad ekonomin är till för: att ge människor god vård i verkligheten, i dag, och därigenom bygga en hållbar välfärd i morgon.