Inga produkter i varukorgen.
När kön försvann uppstod en ny utmaning för habiliteringen
Förbättringsarbete Region Kronoberg har fått bort kön till nybesök för barn och unga med autism. Men när fler patienter får sitt första besök behöver verksamheten också kunna erbjuda fortsatta insatser. Nu riktas uppmärksamheten mot nästa steg i vårdkedjan.
Efter en längre period med långa väntetider har barn- och ungdomshabiliteringen i Region Kronoberg lyckats få bort kön till nybesök för barn och unga med autism.
Men att få bort en lång kö är en sak. Att se till att väntetiderna inte uppstår någon annanstans är en annan. Det är en utmaning som verksamheten nu står inför.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsvård.se premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Therese Silvander Ahlrik, verksamhetschef inom rehabilitering, habilitering och hjälpmedel, ser en risk att väntetiderna i stället uppstår längre fram i vårdkedjan.
– Det är snarare där det finns risk att problemet flyttas, från att vänta på nybesök till att vänta på insatser.
Nu behöver verksamheten prioritera vilka insatser som ska erbjudas inom autismteamet efter att nybesöken har genomförts.
Fler nybesök krävde hjälp från andra team
För att korta väntetiderna ökade verksamheten antalet tider för nybesök varje vecka. Avbokade tider fylldes snabbare och medarbetare från andra team hjälpte till att ta emot nya patienter.
Enligt Therese Silvander Ahlrik var det kombinationen av åtgärder som gjorde det möjligt att arbeta bort kön. Att öka antalet nybesök hade särskilt stor betydelse, men krävde samtidigt förstärkning från andra delar av verksamheten.
– För att möjliggöra att ha fler antal nybesök per vecka har det varit nödvändigt att resurser från andra team har hjälpt till.
Verksamheten såg även över hur arbetsuppgifterna fördelades för att frigöra mer tid till patientbesöken.
– Det har även varit av stor betydelse att medicinska sekreterare bokade och kallade patienterna och att behandlare kunde fokusera på själva besöket, säger Therese Silvander Ahlrik.
Kunde agera från vecka till vecka
En annan del av förbättringsarbetet var att följa utvecklingen tätare. Varje vecka stämde verksamheten av hur många remisser som kom in och hur många besök som bokades.
– Vi kunde agera vecka till vecka när vi följde dessa nyckeltal, säger Therese Silvander Ahlrik.
Uppföljningen hjälpte också avdelningscheferna att se om de beslutade åtgärderna fick effekt och om arbetet behövde justeras.
Inför hösten 2026 hade verksamheten räknat på om den tillfälliga förstärkningen från andra team skulle räcka för att minska kön. Men resultatet kom tidigare än beräknat.
– Det visade ju sig att det gick snabbare än vad vi vågat hoppas på.
Gemensamma beslut bakom omfördelningen
Att låna personal från andra team krävde också samordning. Barn- och ungdomshabiliteringen består av flera team med två avdelningschefer, och beslutet om att omfördela resurser behövde vara förankrat hos båda.
Enligt Therese Silvander Ahlrik var det viktigt att medarbetarna förstod att förändringen var tillfällig och att syftet var att komma till rätta med de långa väntetiderna.
– Det var avgörande att avdelningschefer fattade beslut om omfördelning och antal nybesök/vecka samt att beslutet var förankrat hos båda cheferna och att de var eniga i det.
Omfördelningen blev relativt kortvarig och fick enligt Therese Silvander Ahlrik inga större konsekvenser för de andra teamen.
Nya rutiner ska förhindra att kön växer igen
Nu har verksamheten behållit flera av de arbetssätt som infördes för att minska väntetiderna. Det finns stående tider för nybesök som bokas löpande, och medicinska sekreterare fortsätter att ansvara för bokningar och kallelser.
Däremot har verksamheten ännu inte fastställt någon kritisk nivå för hur många patienter som får vänta innan nya åtgärder behöver sättas in.
Målet är att hålla vårdgarantin. Samtidigt vill Therese Silvander Ahlrik fortsätta följa tillgängligheten, inte bara till det första besöket utan också till den första insatsen.
– Jag tänker att vårt mål är att hålla vårdgarantin samt att det är viktigt att fortsätta följa statistik för såväl nybesök som första påbörjade insats.
