Ny innovationsprocess – 5 steg för att organisera förebyggande metoder

– Vi har märkt att det är svårt att bara gå på med metoder. Det behövs också en kunskapshöjning kring vilka som ska erbjudas insatserna, när det handlar om tidiga tecken och när det är en ätstörning, säger Turid Sundvall.

Projektgruppen består av Turid Sundvall och Tove Berle, båda psykologer vid ungdomsmottagningen. Projektet finansieras av Västra Götalandsregionens Innovationsfond och det lokala FoU-rådet Göteborg och Södra Bohuslän och följer Västra Götalandsregionens innovationsprocess.

– Första fasen handlar om att förstå hur behovet och problemet ser ut. Då pratar man med medarbetare i den egna verksamheten, andra intressenter och dem det gäller, i vårt fall ungdomarna, säger Turid Sundvall.

I projektets första steg har 14 personer inom ungdomsmottagningen och 19 personer från andra delar av vården och civilsamhället samt politiker intervjuats.

Syftet är att förstå vilka behov som finns och vilka hinder som kan uppstå innan arbetssättet prövas i större skala.

Parallellt genomförs en studie av hur genomförbart arbetssättet är.

– Vi tittar på hur det går att arbeta med en förebyggande metod, hur det fungerar att rekrytera deltagare, om det går att följa metoden och vad ungdomarna tycker. Det handlar om att se vilka hinder vi stöter på inför ett arbete i större skala.

Förebyggande insatser innan problemen fördjupas

Bakgrunden är att ätstörningar kan vara svårbehandlade när problematiken väl har blivit etablerad. Det kan innebära långa vårdtider och ett stort lidande för både den drabbade och familjen.

– Det är en hög kostnad, både mänskligt och ekonomiskt, när tillståndet har blivit en etablerad problematik. Samtidigt är förebyggande insatserna relativt billiga.

Turid Sundvall hänvisar också till en svensk studie från 2023 som visar att förebyggande insatser kan ge stor samhällsekonomisk nytta.

– Studien visar att samhället får tillbaka mellan 110 och 160 kronor för varje krona som investeras i ätstörningsprevention.

Det förebyggande arbetet riktas inte till alla ungdomar, utan till personer med identifierade riskfaktorer. Ett arbetssätt som rekommenderas i de nationella riktlinjerna är gruppbaserade insatser.

Enligt Turid Sundvall kan en grupp bestå av sex till åtta personer som träffas vid fyra tillfällen. Samtidigt behöver arbetssättet kunna anpassas, gruppformatet passar exempelvis inte alla.

– Alla ungdomar är inte bekväma med att gå i grupp. Det kan kännas allt för utmanande att prata om kroppsmissnöje tillsammans med andra. Därför undersöker vi också arbetssätt som kan användas i individuella kontakter.

Arbetet handlar därför inte enbart om att införa en metod. Behovsanalysen har också visat att personalens kunskap behöver stärkas.

– Vi har märkt att det är svårt att bara införa metoder. Det behövs också en kunskapshöjning kring vilka som ska erbjudas insatserna, när det handlar om tidiga tecken och när det är en ätstörning.

Förankring ska motverka projektfällan

En central fråga är hur arbetet ska kunna leva vidare efter projekttiden. Därför arbetar projektgruppen nära både chefer och de medarbetare som senare ska använda arbetssättet. För att göra arbetet överblickbart testas det inom en avgränsad del av verksamheten.

– Vi stämmer hela tiden av mot verksamhetens mål och uppdrag tillsammans chefer.

Samtidigt behöver de som möter problemet i vardagen vara med tidigt. Projektet har vuxit fram ur ett uttalat behov i verksamheten, snarare än ur en färdig lösning som sedan ska införas.

– Startpunkten var att det här var ett uttalat problemområde. Inom verksamheten var det otydligt vilken problematik som rymdes inom uppdraget och vilken typ av insatser som skulle erbjudas.

Genom att förankra arbetet både hos chefer och användare ska lösningarna kunna anpassas till verksamhetens behov och få bättre förutsättningar att leva vidare efter projekttiden.