Dagbok som terapi för iva-patienter

– Dagboken är en del i rehabiliteringen, den kan hjälpa patienter och anhöriga att bearbeta och få en förståelse för vad som hänt. Många som är nedsövda har konstiga drömmar där de kan få en känsla av att de har varit någon annanstans, då kan det hjälpa att få se bilder av och anteckningar om sig själv, berättar Pernilla Unneby, undersköterska på iva på Norrlands universitetssjukhus.

I varje bok finns en teckning av en människa med en förklaring av alla slangar och maskiner som används och ett slags lexikon som förklarar olika undersökningar. Vårdpersonalen gör anteckningar om vad patienten är med om och fotar undersökningar och vardagliga situationer. Vissa anteckningar blir längre, andra korta noteringar. Allt material som inte används raderas.

– Ibland kanske man jobbar ett pass och bara skriver ”natten är lugn, du har mindre feber än tidigare, krya på dig”. Många anhöriga på besök skriver också i böckerna, den används som en slags terapi.

Beslut om dagbok tas från fall till fall, men påbörjas för de patienter som bedöms stanna mer än tre dygn, barn och särskilt ömmande fall. Pernilla Unneby berättar att arbetet med dagböckerna startade redan för ungefär 17 år sedan som ett sätt att bättre kunna förklara och berätta om vårdtiden, något många patienter och anhöriga önskar. Som mest har de gjort 200 dagböcker per år, men ifjol blev det endast 40. Nu i höst blir det en nysatsning med en grupp som får avsatt tid för att färdigställa och skicka böckerna.

– Responsen från anhöriga och patienter är överhängande positiv, vi har vissa som läst sönder den från pärm till pärm. Under alla år finns det knappt en handfull som tackat nej. När vi efter vårdtiden ringer och erbjuder en dagbok får vi också möjlighet att höra hur det är med patient och anhöriga, den återkopplingen är viktig att ge till personalen.