Ojämlik vård vid bipolär sjukdom

Psykiatri Vården vid bipolär sjukdom är inte jämlik. Både kön och utbildningsnivå har betydelse för vilken vård som ges. Det visar en ny avhandling vid Sahlgrenska akademin.

Ojämlik vård vid bipolär sjukdom
Alina Karanti. Foto: Göteborgs Universitet.

– Jämlik vård är inte alls lika studerat inom psykiatrin som inom somatisk vård, och inom bipolär sjukdom fanns närmast ingenting, säger forskaren och överläkaren i psykiatri Alina Karanti i ett pressmeddelande.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsvård.se premium

Läs vidare – starta din prenumeration

Redan prenumerant?

Hennes forskning visar att män oftare än kvinnor får litium mot sin bipolaritet. Kvinnor får i stället flera olika läkemedel och därtill psykologisk behandling.

– Vi hittar inga medicinska förklaringar till att kvinnor skulle få en annan behandling än män. Det skulle i så fall vara om män exempelvis svarade bättre på litium, men det finns inga studier som stödjer detta, snarare tyder ett par studier på att kvinnor eventuellt svarar bättre på litium.

Även utbildningsnivå visar sig ha betydelse, enligt de studier Alina Karanti har gjort. Patienter utan högre utbildning fick oftare äldre typer av läkemedel, medan de med högre utbildning hade större sannolikhet att få psykologisk behandling.

Högutbildade deltog också oftare i patientutbildning, en gruppbehandling med syfte att öka kunskaperna om sjukdomen och hur man själv identifierar annalkande skov. Den utbildningen visade sig minska risken för både depressiva och maniska skov. Även antalet inläggningar minskar med utbildning.

– Man måste vara medveten om att det kan finnas rationella förklaringar till skillnaderna vi ser även om vi inte lyckas identifiera dessa. Men om personer får olika behandling beroende på kön eller utbildningsnivå utan att det finns medicinska skäl strider detta mot grundläggande värderingar om lika behandling samt rätten att få vård efter behov. Det här är så pass tydliga fynd att kliniker behöver göras medvetna om det, konstaterar Alina Karanti.

Avhandlingens kliniska data är hämtade från det nationella kvalitetsregistret BipoläR, som omfattar cirka 60 000 diagnosticerade patienter.

Läs hela avhandlingen