Sjuksköterskestudenter som gör praktik och jobbar i par är bättre rustade för arbetslivet. Anledningen är att de känner sig trygga tillsammans, upplever att de vågar ta ett större ansvar för patienterna och successivt får bli mer självständiga. Det visar Hanna Holst, universitetsadjunkt på Linnéuniversitetet, i sin avhandling Det lärande utrymmet: lärande och vårdande möten mellan patienter, studentpar och handledare vid utvecklande och lärande vårdenheter.
Sjuksköterskestudenter som jobbar parvis bättre förberedda för arbete
Sjuksköterskestudenter som gör praktik och jobbar i par är bättre rustade för arbetslivet.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration

Hon har själv agerat handledare åt studenter som gjort sin VFU parvis och uppfattade då att de blev mer reflekterande och självständiga, något hon sökte evidens för. I avhandlingen tittar hon på patienternas, studenternas och handledarnas perspektiv.
– Även handledarna upplever att det är lättare att släppa på kontrollen och ge ansvar när de handleder par. De jobbar för att vara följsam till behovet av stöd som paret uppvisar men också se till att varje student får stöd i sin individuella utveckling, berättar Hanna Holst.
Patienterna i studien anser att vården studenterna ger är bra och genuin och att parets samarbete innebär att de kan rikta uppmärksamheten mot dem, något patienterna känner av och uppskattar.
– Samtidigt är en etisk frågeställning som väckts hos mig att patienterna är i en beroendeställning. Vi behöver vara vaksamma på vilken valmöjlighet de har när det handlar om vårdade av studenter.
Det är en aspekt Hanna Holst gärna ägnar sig mer åt. Hon skulle också vilja titta vidare på utmaningar och möjligheter med studenter som gör praktik i par inom kommunen. Men också vilken betydelse andra aktörer som är knutna till studenterna, exempelvis läkare, har för lärandet.