Hur fungerade samarbetet mellan olika organisationer under pandemin? Inte särskilt bra, visar en studie gjord av Försvarets forskningsinstitut, FOI.
Storytelling kan ge bättre krishantering
Förbättringsarbete Det gnisslade i samarbetet mellan organisationer under pandemin. Nu föreslår FOI en lösning på problemet: använd berättelser som kommunikativa verktyg.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Ett exempel är samverkan mellan primärvården och hemsjukvården kring vaccination. Organisationerna behövde samarbeta för en effektiv krishantering, men de gemensamma lösningarna fördröjdes av att de hade svårt att förstå varandras förutsättningar.
Här presenterar FOI-studien ett förslag på hur krishanteringen kan förbättras: storytelling. Det vill säga, historieberättande som en metod för att öka förståelsen och därmed effektivisera samverkan.
Berättelser har varit ett sätt för människan att föra vidare kunskap och information i tusentals år. Det är ett välkänt sätt för människor att förstå sin omvärld.
Berättelser som kommunikativt verktyg
Den klassiska berättartekniken bygger på tydliga strukturer med en inledning (premiss), utmaningar, lösning och slut, med klassiska rollfigurer: protagonist, antagonist, hjälte, skurk, trickster och så vidare.
Om aktörerna som ska samverka får en enkel grundstruktur för att kommunicera om problem så kan man undvika de låsningar som uppstod i informationsutbytet mellan olika organisationer, tror FOI-studien. De skriver:
”En struktur för gemensamma berättelser i samverkan kan vara att deltagande aktörer beskriver
- PROBLEMET: vad är utmaningen som aktören upplever?
- BEHOV: vilka delar behöver tas om hand för att komma till bukt med problemet?
- LÖSNING: förslag på åtgärder för att lösa utmaningen.
- RESULTAT: hur tror aktören att utfallet kommer att bli med den föreslagna lösningen.”
Förbättra krishanteringen
En sådan struktur för kommunikation kan synliggöra till exempel antaganden som en aktör gör, och kompetenser som aktören anser sig sakna för en given utmaning.
Det ger i sin tur möjlighet för andra aktörer att erbjuda hjälp. Parterna kan ta del av varandras perspektiv och närma sig varandras föreslagna lösningar för att hitta en gemensam lösning, och så vidare.
De gemensamma berättelserna kan skapa förståelse mellan organisationerna, ger ett gemensamt språk, och kan i bästa fall förbättra det svenska krishanteringssystemet om berättelserna i organisationerna efter övningar och kriser.