Felicia King arbetar som egenerfaren medarbetare, så kallad peer supporter, på en psykiatriavdelning på Mölndals sjukhus. Tjänsten är en del av ett projekt som drivs av NSPH. Som tidigare ambassadör i projektet Hjärnkoll fick Felicia King ett mejl om tjänsten och kände att det lät för bra för att vara sant.
”Helt annan tillit när jag berättar om min patienterfarenhet”
Felicia King arbetar som peer supporter på en psykiatriavdelning på Mölndals sjukhus.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
– Jag var själv inlagd en lång period för depression och ångest och kände att det saknades aktiviteter och att personalen ofta hade fullt upp med annat. Jag som lätt klättrar på väggarna köpte in pärlor, startade en stickklubb och organiserade filmkvällar. Jag kände själv ett behov av att prata med någon som varit med om samma sak men som har återhämtat sig. På avdelningen träffar du ju bara de som är lika sjuka eller sjukare, det ger hopp att se någon som blivit frisk.
Felicia King jobbar 75 procent och ingår i den vanliga personalen. Tanken är att hon inte ska ha så många uppgifter utan finnas tillgänglig för patienterna
–Jag spenderar min tid med patienterna, spelar spel, ser på tv och målar. Men jag kan också finnas med som stöd i möten då det ofta upplevs jobbigt att sitta med överläkare, ST-läkare, sköterskor och skötare. Ofta känner man sig i underläge och kan ha svårt att förstå allt de pratar om trots att det handlar om planen för ens eget liv. Jag påpekar när jag inte hänger med, tar upp frågor vi kan prata om och stöttar patienten.
Responsen från patienterna beskriver Felicia King som helt fantastisk. Hon var nervös över hur det skulle kännas att komma in i vården från andra sidan och ta på sig sjukhuskläder men säger att det räcker med att berätta att hon själva har patienterfarenhet så finns en helt annan tillit från patienterna.
– När man mår sådär dåligt ser man inget annat framför sig, att det en dag är möjligt att man ska kunna arbeta, det är viktigt att ge hopp. Första veckan jag jobbade satte jag med en patient och vi pratade länge. Jag trodde inte det var något märkvärdigt men personalen berättade att de jobbat för att han ska öppna upp sig väldigt länge. Och allt det krävdes var att jag berättade att varit med om samma sak som honom.