Mindre tvångsåtgärder med personcenterad vård

– Det är väldigt efterlängtat att få ett bra arbetssätt för psykosvården. Historiskt sett har jag inte alltid varit stolt över vårt arbete, vi har inte alltid lyssnat på patienten och ibland har det till och med varit ovärdigt. Att se symptom och sjukdom i kontexten av hela patientens liv och hens resurser och kapacitet brukar underlätta samarbetet och ger mycket bättre samtal. ”Du är den första doktorn som pratat om min framtid och behandlat mig som människa” har jag fått höra, berättar överläkare Mats Gustafson.

Han berättar att vårdplanerna är en viktig del för att del av patientens berättelse och resurser samt skapa delaktighet. Vårdplansmöten sker en gång i veckan och här har också patientens kontaktperson fått en mycket viktigare roll. Från att endast ha pratat om sin sjukdom med sin läkare uppmuntras nu kontaktpersonen att öppna upp för samtal om sjukdom, behandling, motivation och kapacitet.

Beatrice Adriansson Carlsson, sjuksköterska och vårdenhetschef berättar att de nu jobbar för att kontaktpersonerna ska få den och utbildning och det självförtroende som de behöver. De försöker också ge dem större mandat och främja deras initiativ till att bygga en bra relation

– En skötare hade svårt att få till ett bra samtal och bad om att få åka hem till patienten för att jobba med vårdplanen. Den patienten har varit inom psykiatrin i nästan 20 år och sade att det var det bästa samtalet han varit med om, att han fick berätta vem han är och dela sina visioner. En annan gick på bio med sin patient för att skapa en bra relation. Vi har väldigt goda personalresurser som vi vill nyttja för att skapa goda relationer.

Hon berättar att både hon själv och många kollegor önskade ett konkret tillvägagångssätt med dokument och rutiner för hur ska arbeta när de började med personcenterad vård. Men att arbetet i mångt och mycket är mer abstrakt.

– Det handlar om hur vi talar med våra patienter, att vi har tagit bort onödiga patientregler, skapat större förtroende mellan patient och personal och en flexibel, trygg och lugn miljö. När man ser personen med resurser och kapacitet är det svårt att göra något så fruktansvärt som bältesläggning, man kämpar så mycket mer för att nå personen innan tvångsåtgärder tas till, förklarar Beatrice Adriansson Carlsson.