Inga produkter i varukorgen.
Psykofarmaka leder inte till fallolyckor
Äldrevård
Psykofarmaka till äldre ökar inte risken för fallolyckor med fraktur som följd eller för tidig död. Det visar en ny avhandling vid Umeå universitet.
Bakom avhandlingen står Jon Brännström, doktorand och ST-läkare i geriatrik vid Skellefteå lasarett. Han berättar för Kvalitetsvård att han ville undersöka det samband som ofta påtalats av bland andra Socialstyrelsen, och som är en anledning till att många är restriktiva med att skriva ut läkemedel mot psykisk ohälsa till äldre. Flera tidigare studier har visat att de patienter som får psykofarmaka på äldre dagar också löper större risk för fallolyckor och höftfrakturer.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsvård.se premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
– Här har man sett väldigt tydliga och starka
samband. Men egentligen har man inte haft några hårda data som stödjer ett orsakssamband, så det var det jag ville titta på genom att gå tillbaka till registerdata även från tiden innan behandlingen med psykofarmaka inleddes, säger Jon Brännström.
En av hans studier som ligger till grund för avhandlingen visar att ett samband förvisso finns, men att det snarare handlar om en skillnad mellan den grupp för vilka psykofarmaka skrivs ut och den grupp i samma ålder som inte har behov av det.
– Det visar sig att sambandet finns och är starkast redan innan en läkemedelsbehandling har börjat. Många har haft sin höftfraktur först och sedan fått psykofarmaka.
Slutsatsen är att det snarare handlar om en skör grupp som redan har en stor sjukdomsbörda och som både riskerar att drabbas av höftfraktur och som blir aktuella för behandling mot psykisk ohälsa.
Idag räknas nästan alltid en minskning av psykofarmaka på till exempel ett särskilt boende som något positivt. Har vi tänkt fel?
– Jag tror att det kan vara så att det finns både en överförskrivning och en underförskrivning av psykofarmaka till den här gruppen. Man ska självklart inte slentrianmässigt skriva ut psykofarmaka, utan göra den vanliga bedömningen av nytta och risker. Det är svårt, särskilt för personer med demenssjukdom som kanske inte kan kommunicera hur de verkligen mår. Det är också svårt för att läkemedlen inte är prövade på den här gruppen, de förekommer ju aldrig i läkemedelsföretagens studier.
Forskarna såg också könsskillnader i de studier som ligger till grund för avhandlingen. När de studerade dödlighet och psykofarmaka hos personer över 85 år såg man en skyddande effekt av antidepressiv medicinering för män. Riskerna med lugnande medel tycktes samtidigt vara högre för män än för kvinnor.
– Det behövs mer forskning på den här gruppen och hur psykofarmaka fungerar för dem. De borde också inkluderas i behandlingsstudier. Men med de studier vi har gjort kan vi ändå dra slutsatsen att man som läkare inte behöver vara så rädd för att pröva att sätta in en läkemedelsbehandling när en gammal människa lider av psykisk ohälsa, och det ser jag som goda nyheter, sammanfattar Jon Brännström.
I två studier undersöktes 992 respektive 1037 äldre personer, varav vissa behandlades med psykofarmaka. I båda fann man ett samband med pågående behandling med psykofarmaka och risk för död, men man fann förklaringar i bakgrundsfaktorer, som patientens tidigare hälsotillstånd.
I ytterligare två studier användes nationella register för psykofarmaka och för höftfrakturer, och forskarna tittade på förekomsten av frakturer både ett år före och ett år efter behandlingen med psykofarmaka. Dessa registerstudier omfattade över 400 000 respektive 255 000 personer och det var här man såg att det var vanligt att en höftfraktur inträffade före förskrivningen av psykofarmaka.
