Vid urakuta kejsarsnitt, där barnet ska vara ute inom tio minuter, krävs en teaminsats mellan medarbetare från barnklinik, förlossningen, operation och narkos. Men ofta har medarbetarna olika syn på situationen och alla känner sig inte hemma där operationen ska genomföras. Det berättar Karina Wahl, tidigare barnsjuksköterska på neonantalvårdsenheten och numera verksamhetsutvecklare på barnkliniken i Jönköping. I sin forskning vid The Jönköping Academy for Improvement of Health and Welfare studerade hon förmågan att hantera urakuta kejsarsnitt och användbarheten av simulerad tvärprofessionell teamträning.
Olika perspektiv försvårade teamarbetet
Olika syn på situation försvårade teamarbetet vid urakuta kejsarsnitt.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
– Medarbetare på förlossningen såg mamman och barnet som sina patienter, operation ville ha en snabb och steril process och narkos såg mamman som sin patient. Barnkliniken tänkte på barnet och att partnern var en del i omhändertagandet. Synerna krockade.
Det visade sig också att medarbetarna från de olika avdelningarna använde sig av mycket slang och hade svårt att förstå varandra. Ett annat problem var att de inte var med hela vägen och tappade helhetsperspektivet. Operationspersonalen fick ingen feedback om hur det gått för patienterna och kände därför ångest inför för nästa ingrepp medan narkossköterskan som satt med när mamman vaknade inte kunde svara på hur det var med barnet.
Här kan du läsa mer om simulerad teamträning.